Som jag skrev i inlägget nedan befinner sig biståndsminister Gunilla Carlsson på besök i Niassa. Om ett par timmar ska hon äta lunch tillsammans med en grupp bönder i Licole. På menyn står bland annat böngryta, kokt cassava, ris, xima och fiskgryta. Allt utom fisken kommer från böndernas egna fält. Imorse var vi och hälsade på köket där det var full rulle! Några foton nedan från morgonens övningar där sju kvinnor och fem män har lagat mat hela morgonen…
Idag besökte vi agroforestrycentret i Cuamba – som alltid inspirerande och intressant. Foton på bin blev det emellertid inga på grund av ilskenheten hos dessa. För några veckor sedan hade centret fått utrymmas efter ett försöka att hämta honung vilket resulterade i att bina blev vansinniga och stormade ut.
Nedan några foton från de senaste två dagarnas besök hos kooperativet Alimi i Cuamba tillsammans med representanter från CLUSA, Oxfam Novib och Norges Vel. Mer text vid senare tillfälle!
Skrev i förra veckan om att vi utreder möjligheten att samarbeta med Moçambiques bomullsodlarförening FONPA. Efter besöket i Meconta, beskrivet i inlägget Bomullsodling och -odlare åkte vi till distriktet Moma som ligger vid kusten i Nampulaprovinsen. Vägen var katastrof och det tog över fem timmar att komma till en av de lokala bomullsodlarföreningarna i byn Naicole.
Vid ankomst sattes vi på varsin plaststol på verandan till en stor byggnad i kolonial stil som tidigare tillhört det statliga bomullsinstitutet. De hade bestämt att vi först skulle kolla på en film som gjorts om föreningen men det var lättare sagt än gjort. Först skulle tv:n hämtas (se foto ovan med tv:n på huvudet), sedan skulle generatorn fås igång vilket var minst sagt lättare sagt än gjort. En glödlampa kopplades till generatorn för att kontrollera strömmen. Till slut kom det hela igång men CDn var repig så det var lite svårt med sammanhanget.
Mötet samlade drygt 30 medlemmar ur föreningen varav tre kvinnor. Förklaringen (det finns alltid en väldigt logisk…) till det låga antalet kvinnor var att de alla var ute och planterade ris. En annan förklaring som angavs som en bisats var att när detta möte planerats var bara män närvarande och det var nog så att de glömt av att informera kvinnorna. Mötet ägnades åt samtal kring föreningens huvudsakliga aktiviteter och utmaningar.
Flera medlemmar angav ett antal starka skäl för att vara med i föreningen och hur deras liv hade förbättrats genom föreningens prisförhandlingar med bomullsuppköparna, tillgång till dragdjur och därmed ökade produktionsarealer. En kvinna berättade vad detta lett till för förändringar i hemmet: Barnen kan gå i skolan, vi har bättrat på huset och mannen har köpt en motorcykeln. På slutet tillade hon ”Och kärleken har också blivit bättre…” En man tog vid här och sa att även hans kärleksliv blivit betydligt bättre – nu var han inte fattig längre vilket gjorde att hans fru stannade kvar. ”När man är fattig vill kvinnorna inte stanna hos en.”
I veckan har Kooperation Utan Gränser figurerat i DN vid två tillfällen – en gång med anledning av den kenyanska bonden Elisabeths besök hos den svenska bonden Åsa, den andra gången med anledning av ett seminarium om matsäkerhet och -suveränitet som anordnades av nätverket SIANI där Kooperation Utan Gränser är medlemmar.
Se lästipsen nedan och länkar till artiklarna!
Dålig ekonomi trots hårt arbete
Elisabeth Maigua har många idéer om hur hon kan förbättra sitt lilla lantbruk i byn Kirwara i Kenya. Men bristen på modern teknik och pengar för att investera är hinder för utvecklingen.
Matpriserna nådde nya rekordnivåer i februari. Men majoriteten av världens fattiga lantbrukare är inte vinnare på prisuppgången. De står långt från världsmarknaden och saknar resurser att öka produktionen.
Under veckans resa (se de tre senaste inläggen) besökte vi även agroforestrycentret i Cuamba. Kooperation Utan Gränsers informatör Cecilia ställde frågor och centrets personal svarade utförligt och ställde mer eller mindre frivilligt upp på fotografering.
Centret, som är ett samarbete mellan Moçambiques bondeorganisation, jordbruksfakulteten, Afrikagrupperna, Vi-skogen och Kooperation Utan Gränser, är 14 hektar stort och visar en mängd tekniker för ett mer hållbart och produktivt småskaligt jordbruk. Centret arbetar nära den lokala bondeorganisationen för att nå ut till bönderna, erbjuda rådgivning, inspiration, fröer med mera. För två veckor sedan hölls ”bondens dag” då ungefär 50 bönder fick prova på att göra en egen kompost, mjölka en get med mera.
Eftersom vi befinner oss mitt i regnperioden (även om det inte regnar så mycket som det borde) är centret fantastiskt grönt och vackert. Nedan några bilder på de pågående arbetena med att plantera mandioka/cassava, gräva gropar till bananplantor, hallonbuskar, de första vindruvorna med mera.
Den här veckan befinner vi oss på resa i Lipuzia, Cuamba och Mecanhelas tillsammans med Cecilia som är informatör för Kooperation Utan Gränser i Södra och Östra Afrika, fotografen Sérgio Santimano och vår nya kollega Hanna från Lusaka. Syftet med resan var att Cecilia och Sérgio skulle besöka ett antal samarbetsorganisationer från vårt program i Niassa för att samla in information som sedan kan användas i Kooperation Utan Gränsers kampanj- och informationsmaterial i Sverige.
Första dagen besökte vi bondeorganisationen i Lipuzia som berättade om sitt arbete bland annat med studiecirklar. Cecilia är (som alla vi andra) på jakt efter resultat. Medlemmarna i organisationen gav ett antal bra exempel. På frågan om vilka resultat de ser av studiecirklar om olika odlingstekniker, angavs att det nu nästan inte finns några medlemmar som inte kan äta sin egen majs fram tills nästa skörd. Tidigare år har majsen tagit slut långt innan skörden. Ett fantastisk resultat!
Flera kvinnor lyfte om att genom studiecirklar om jämställdhet ser arbets- och ansvarsfördelningen i hemmen helt annorlunda ut – männen gör sysslor som var helt otänkbart tidigare, bland annat laga mat, hämta vatten och sopa gården och kvinnorna gör det som tidigare endast en man kunde göra.
Under mötet som ägde rum i organisationens hus, som de lyckats förhandla sig till från regeringen, visade vi exempel på hur informationen från samarbetsorganisationerna används, bland annat Utsikten och den nya broschyren om Kooperation Utan Gränser i Södra Afrika. Det blev jubel i salen när de fick se att de själva fanns med på bild i broschyren.
Efter besöket hos bondeorganisationen gick vi hem till Lipuzias drottning som berättade om sin roll i byn. Bland annat berättade hon att hon bett till högre makter om mer regn men endast fått två dagar av regn. Nu skulle hon istället gå till distriktsregeringen och be om hjälp. När det skulle fotograferas tyckte hennes familjemedlemmar att hennes kläder inte passade sig så hon smet in i huset och kom ut i uniform. Nedan ett antal bilder från fotograferingssessionen.
Bondeorganisationen i Lipuzia använder teater som ett komplement till studiecirklar och vi fick se ett smakprov på detta. Just denna teater handlade om hur en studiecirkel går till och filosofin bakom. Mycket uppskattat!
Nedan några foton från dagen i Lipuzia.
Idag har jag besökt bondeunionen i Marracuene, som är en av unionerna som får stöd av Kooperation Utan Gränser genom den nationella bondeunionen UNAC. I Marracuene är bönderna sedan länge välorganiserade, bland annat har de organiserat sina machambas (fält) tillsammans och har även ett demonstrationsfält.
Agronomen som anställts av unionen för att hjälpa till att förbättra jordbruket förklarade att bönderna diskuterat vilka grödor de vill ha på demonstrationsfältet, för att förbättra dessa, och kommit fram till bland annat gröna bönor, paprika, lök och majs. Bondeorganisationen i Marracuene har börjat använda studiecirklarna som kompletterar och kompletteras av demonstrationsfältet.
Efter vårt besök väntade bondeorganisationen besök av drygt 80 bönder från hela Maputoprovinsen – imorgon kommer nämligen det grundande mötet för Maputoprovinsens bondeunion att hållas. En stor dag!
Ibland blir det riktigt bra och när det blir det ger det kraft att kämpa med alla de saker som inte alltid blir så väldigt bra. I Niassaprovinsen arbetar Kooperation Utan Gränser med bondeorganisationer från gräsrotsnivå upp till den union som representerar bönderna på provinsnivå, UPCN. Denna union representerar Niassa i den nationella bondeunionen UNAC.
Ett utav målen med vårt arbete i Niassa är att organiserade bönder ska vara mer delaktiga i lokal utveckling, ha kapacitet att följa upp och vara delaktiga i regeringens jordbruksprogram och att bondeorganisationerna ska ha styrka att försvara den lilla bondens intressen i förhållande till regeringen och privata sektorn. Målet är även att Niassas bönder ska ha en röst nationellt inom och utanför rörelsen.
Detta är minst sagt lättare sagt en gjort men inte omöjligt. I början av året inbjöds Kooperation Utan Gränser att hålla en presentation för provinsregeringen under ämnet: Utmaningar i samarbetet mellan regeringen och det civila samhället. Efter presentationen följde en livlig debatt och sedan ett antal samtal med jordbruksmyndigheten. Samtal och diskussioner ledde till ett avtal mellan Kooperation Utan Gränser, UPCN och jordbruksmyndigheten där service till bönderna står i fokus. Ett antal samarbetsområden identifierades för att nå dit så som studiecirklar, ”byjordbruksrådgivare” som ska fungera som kontaktpersoner mellan myndighetens rådgivare och bönderna samt ökad delaktighet för bondeorganisationerna i regeringens program.
Avtalet har redan givit resultat exempelvis under lanseringen av årets jordbrukskampanj som för första gången blev ett gemensamt arrangemang. För några veckor sedan bjöd provinsregeringen på nytt in Kooperation Utan Gränser till sitt sammanträde, denna gång tillsammans med bondeunionen. Avtalet och det gemensamma arbetet presenterades och fick enorm uppskattning. Ett antal synpunkter lyftes fram på hur arbetet ytterligare kan förbättras, bland annat genom att de två organisationerna även bör samarbeta med den myndighet som är ansvarig för jordbrukskommersialisering och böndernas tillgång till marknader. Som ett led i detta pågår just nu här på kontoret en utbildning i hur man skapar en liten affärsrörelse där bondeorganisationerna deltar tillsammans med de två myndigheterna. (Se fotot till höger.)
Det är emellertid inte bara i provinsen som resultaten syns. Förra veckan hade den nationella bondeunionen UNAC årsmöte. Delegationen från Niassa var väldigt aktiv i debatterna (foto intill: Niassa koordinatör under årsmötet), vann nästan ordförandeposten för hela UNAC och kan stoltsera med att ha flest medlemmar av alla provinsunioner i hela landet. Det är inte fy skam det!
Det finns många fina böcker och teorier om hur man ska jobba med jämställdhet i utvecklingssamarbete. Många av dem innehåller användbar information men det är få som jag har sett som tar upp de verkligt konkreta utmaningarna med detta.
Idag träffade jag Niassas bondeunion för ett möte om hur böndernas tillgång till marknader kan förbättras. Vi pratade (som vanligt) om jämställdhet och de sa: -Kajsa du skulle ha varit med i Marrupa för några veckor sedan, vi hade en utbildning med 43 deltagare och inte en enda kvinna. Vi såg bara två kvinnor under hela utbildningen och det var de som lagade maten.
Vad var förklaringen till denna extremt dåliga balans mellan kvinnor och män? Kollegorna från bondeunionen hade frågat och svaret blev: -Alla kvinnor är ute och jagar elefanter!
Efter en diskussion om saken kom det fram att det fanns ytterligare en anledning till frånvaron av kvinnor: Att byn hade erfarenhet att kvinnor ofta blev charmade av män som kom utifrån och att männen nu hade tröttnat på det. Således, när bondeunionen kom från Lichinga såg de till att inga kvinnor kom i kontakt med de manliga representanterna.
Senare under dagen öppnade jag ett kuvert med en årsrapport från en dansk lantbruksorganisation (Knowledge centre for agriculture). Jag bläddrade igenom rapporten och konstaterade att bland de direktörer/personer med likvärdig titel som kommit till tals i rapporten var 17 män och sex kvinnor. Bland styrelsen var två av 14 kvinnor. Det är minsann inte bara här i Södra Afrika som kvinnor är underrepresenterade i bondeorganisationerna… (Även om jag tror att anledningarna i Danmark kanske var lite annorlunda – betvivlar att elefantjakt står högt på agendan…)
In- och utvecklingar 