Kategoriarkiv: På jobbet

Resultatuppföljning…

Publicerad den av
1

Denna vecka har vi utbildning på kontoret i Maputo, med all personal på Kooperation Utan Gränser i Moçambique. Utbildningen handlar om resultatuppföljning och –redovisning. Det kanske inte låter så ”hett” men det är riktigt spännande när det kommer till kritan.

Ofta är det lättare att skriva rapporter om vilka aktiviteter vi eller våra samarbetsorganisationer har genomfört – att vi har hållit en utbildning, organiserat ett seminarium eller så. Men detta är ju egentligen inte vad som är intressant – det vi vill veta är ju vad som händer efter utbildningarna och seminarierna – vilken förändring som aktiviteterna bidrar till. Och hur kan vi veta att denna förändring helt eller delvis är ett resultat av en viss aktivitet?

Nedan några foton från gårdagens övningar (inklusive de som inte har så mycket med resultat att göra utan mer med vår egen fysiska energi att mäkta med diskussionerna…)

Studieresa till Zambia / Visita de estudo a Zâmbia / Studie visit to Zambia

Publicerad den av
Svara

Se: Under den gångna veckan har Kooperation Utan Gränsers samarbetsorganisationer från Malawi, Zimbabwe och Moçambique besökt Zambias bondeorganisation och bomullsodlarorganisation. Syftet med studieresan var att de besökande organisationerna ska lära sig av den service som de zambiska organisationerna ger till sina medlemmar. Vi har diskuterat, och besökt praktiska exempel på, bland annat hur sms kan användas för att informera bönder om priser på jordbruksprodukter, hur bomullsodlare kan stärka sin förhandlingsförmåga och hur studiecirklar kan användas bland annat för att öka jordbruksproduktionen.

Moç: Durante a semana as organizações parceiras do Centro Cooperativo Sueco em Malawi, Zimbabué e Moçambique visitaram a União de camponeses e a Organização dos produtores de algodão na Zâmbia. O objectivo da viagem era para as organizações visitantes verem e aprenderem dos serviços prestados pelas organizações zambianas aos seus membros. Discutimos, e fomos ver exemplos práticos de, entre outras coisas, como sistemas de sms podem ser usados para melhorar o acesso a informação dos camponeses sobre produtos agrícolas, como produtores de algodão podem fortalecer a sua capacidade de negociação do preço de algodão e como círculos de estudo podem ser usados para aumentar a produção agrícola.

Zim+Zam+Mal: During this week partner organisations of Swedish Cooperative Centre from Malawi, Zimbabwe and Mozambique have been visiting Zambia National Farmers’ Union and Cotton Association of Zambia. The purpose of the visit was for the visiting organisations to see and learn from the services that the Zambian organisations are providing to their members. We discussed, and visited practical examples of, among other things, how SMS can be used to improve the farmers’ access to information on buying prices of agriculture surplus, how the cotton producers can improve their negotiation skills to get a higher price for cotton and how study circles can be used to increase agriculture production.

Kjolförbud, organisationsanalys och kyla

Publicerad den av
Svara

Kanske skulle man kunna tro att jag har tillbringat de senaste dagarna i bushen, vilket inte är fallet. Har varit i Maputo och som vanligt (!?) tryter det lite med skrivinspirationen där. Nu är jag i Lusaka, Zambia. En liten uppdatering från förra veckan.

Kommunstyrelsen i Lichinga bestämde att korta kjolar ska förbjudas i kommunen. Anledning? Minska prostitutionen. Jag lämnar till läsaren att själv analysera hur detta egentligen (inte) hänger ihop. Lyckligtvis kom reaktioner från olika håll som meddelande att en kommun inte har befogenhet att bestämma om människors klädsel. (Nyheten rapporterades på nationella nyheter och var en av de mer diskuterade under veckan.) To be continued…

I Maputo gjorde vi organisationsanalys av bondeorganisationen UNAC inom ramen för vårt nya nationella naturresursprogram. Vi använde en metod som heter oktogon där organisationen själv analyserar och poängsätter sig inom områden så som medlemsbas, relevans, identitet, struktur och kapacitet att implementera sina program. Många intressanta diskussioner!

För övrigt var det sjukt kallt i Maputo under veckan, kollegorna hade mössa och halsduk på kontoret och så firade vår praktikant Titos födelsedag.

Hett om resultat och indikatorer

Publicerad den av
Svara

Idag har vi haft möte med samarbetsorganisationer om resultatrapportering – hur upphetsande låter det? Mot alla odds blev det ett möte med heta debatter om resultat, indikatorer och aktiviteter som blev väldigt givande för alla. Vi arbetar just nu på vår halvårsrapport i Niassa och som ett led i detta diskuterar vi kollektivt de rapporter vi fått in, så att samarbetsorganisationerna får chans att kommentera på varandras rapporter. Mycket givande.

Imorgon åker jag till en by som heter Cobue vid Niassasjöns strand. Två kollegor ska hålla utbildning i vuxenutbildning och förändringsarbete på lokal nivå. Jag följer med dels för att följa upp Kooperation Utan Gränsers arbete men också för att utifrån utbildningen ta fram en manual på temat. En bonus blir bad i Niassasjön när arbetsdagen är slut. Blir borta till fredag, inget internet och ingen telefon – tyst på bloggen med andra ord.

Om de små gudarna – utbildning i studiecirklar

Publicerad den av
Svara

I veckan har vi haft en studiecirkelutbildning på kontoret. Fast jag vet egentligen inte om det kan kallas studiecirkelutbildning eller om det mer var en två dagar lång reflektion om livet, erfarenheter, kunskap och utveckling.

Ângelo, som är vuxenutbildningsansvarig på Kooperation Utan Gränser i Moçambique, inledde med en berättelse om gudar, från tidernas begynnelse. För länge länge sedan fanns en gud, som kom fram till att det skulle vara bra med många små gudar som i sin tur kom fram till att det vore bra om alla människor hade samma makt som gudarna (se ”illustration” längst ner). Detta blev emellertid en besvärlig situation och den stora guden frågade mellangudarna hur han skulle kunna ta och gömma människornas gudomliga makt. Efter att ha diskuterat alternativen att stoppa makten i trädstammar, gräva ner den eller lägga den på havets botten, kom de fram till att det enda stället där människorna inte skulle leta efter makten var inom sig själva. Så där gömdes den.

Frigörande utbildning, exempelvis studiecirklar, handlar om att hitta makten och kunna använda den för att förändra.

Under de två dagarna reflekterade deltagarna från nationella aidsnätverket Monaso, ”Mänskliga rättigheterligan”, en nystartad organisation vid namn Renascer och utbildningsmyndigheten kring frågor om hur förändring skapas och vilken typ av utveckling organisationerna bidrar till. Och vad är det som gör att organisationerna bildas och vad bidrar till om vårt arbete blir framgångsrikt eller inte.

Vi fick anledning att komma tillbaka till berättelsen om gudarna ett antal gånger – för att påminna oss om att vi först ska leta efter lösningen inom organisationen och inte direkt tänka att den finns utanför (vilket är ett stort problem hos många av de organisationer som vi samarbetar med i Niassa). Studiecirklar utgår ifrån att erfarenhet och färdighet är minst lika viktiga som formell utbildning.

Kooperation Utan Gränsers arbete med vuxenutbildning i Niassa var en röd tråd under dagarna – en historia som innehåller både bra och dåliga erfarenheter men där de senare används för att kritisk diskutera organisationernas roll och vad vi kan lära oss av våra misstag och ibland också skratta åt dem…

Exempel hämtade från verksamheten blandas med illustrationer och kortare texter som manar till eftertanke. Exempelvis fick Alice i underlandet vara med på ett hörn med en ordväxling med en katt: Kan du säga mig vilken väg jag ska ta?

Utöver de mer övergripande diskussionerna, gick vi även igenom grunderna för hur man bygger upp en studiecirkel inklusive praktiska övningar. Utbildningen avslutades med ett besök hos bondeorganisationen i Lussanhando som har nått fina resultat genom studiecirklar, bland annat i form av ökad matproduktion.

Det slår mig ofta när jag är med på utbildningar eller liknande aktiviteter att människor har en enastående fantasi och associationsförmåga. En av diskussionerna handlade om kvinnors rätt till sin kropp och det blev heta ordväxlingar. En av deltagarna, en äldre herre, flikade in att när han var i Demokratiska Republiken Tyskland på 80-talet var han på en nudiststrand och där var alla kvinnor (och män) nakna men det begicks inga övergrepp så hur kan det då komma sig att vi ger skulden till en kort kjol?

Språkbruket är annorlunda än i Sverige, ibland på ett ganska upplyftande vis. Alla män i illustrationerna beskrivs antingen som ”kamrat” eller ”pappa” – någon annan funktion verkar inte finnas. Folk som är tjocka och har slips kallas för kapitalist, borgare eller ”patrão”.

Vi pratade mycket om hur vi använder ”vi” och ”dom” – och hur vi ofta när vi pratar om något positivt i samhället inkluderar oss själva men exkluderar oss och pratar om dom eller ”man” när det handlar om något negativt, exempelvis ”hur kan man få hiv” och ”hur sprids hiv” istället för ”hur kan vi få hiv” och ”hur kan vi sprida hiv”. Kyrkan och moskén kom upp i detta sammanhang och det blev en diskussion om att prästen säger ”Gud är med er” eller ”Gud är med oss” – vem är Gud i sammanhanget och i vilken roll sätter sig prästen i förhållande till Gud och människor.

Avslutningsvis en sammanfattande illustration… 🙂

Os consultores séniores e especialistas*

Publicerad den av
Svara

Acontece bastante, pelo menos algumas vezes por mês, que vêm consultores para nós visitarem no nosso escritório em Lichinga. Além de que “consultor” me parece uma profissão um pouco estranha, é também interessante ver como eles se descrevem nos cartões de visita. Nem sempre, mas quase, o cartão contém a palavra “especialista” ou “sénior”. São “Consultores séniores de desenvolvimento organizacional” ou “Especialistas em desenvolvimento organizacional”. O que é estranho, não é o facto que eventualmente são (embora nem sempre) se calhar ambos séniores e especialistas, mas a necessidade de escrever isto no seu cartão de visita.

Estes consultores, quase sempre ligados a algum programa de cooperação internacional, dizem quase sempre (se não sempre) que procuraram por nós para ouvir como nós trabalhamos e para saber mais sobre o nosso programa. Muitas das vezes (quase sempre) os consultores estão a fazer uma avaliação, elaborar uma estratégia ou algo parecido. Embora este interesse (falado) de entender mais e ouvir de nós, é bastante comum que os consultores falam muito, e ouvem muito pouco.

Os consultores falam do seu estudo, do seu trabalho, sobre a visão deles do desenvolvimento do Niassa, o que acham de Moçambique e depois não é raro (mais felizmente não é sempre) que começam a falar sobre as coisas que nós estamos a fazer, embora não sabem nada disso e dizem que estão connosco para saber isto (não sei como está este cíclo de sabedorias). Portanto, estão a nos dizer o que nós fazemos, com quem fazemos e porque fazemos (a nossa sorte – caso não saibamos!).

E depois de falarem tudo isto, vem muitas das vezes (quase sempre), umas perguntas rápidas para nós, cujas respostas ficam assim um pouco penduradas no ar e sem tempo porque naquela áltura, o consultor já gastou todo tempo que ele alocou a nós e ele tem que correr para o próximo encontro (sublinhando que ele tem um programa nestes dias MUITO apertado). A chamada “conversa” termina quase sempre com o consultor a dizer que “Foi MUITO INTRESSANTE conversar connvosco e aprender mais sobre os vossos programas!”. Só que não ouviu nada e definitivamente não tomou lugar nenhuma conversa. Mas intressante foi (para ele).

Consultores quase sempre são loucos por ter todos os documentos – pois ficamos nós (mutas vezes) a procurar documentos internos e externos para entregarmos aos consultores. Dois aspectos sobre os documentos: Mesmo nós termos enviado os nossos relatórios, documentos de programa etc. antes da chamada conversa, quase nunca (se não nunca mesmo) ouvi nenhum consultor a dizer: “Como li no vosso documento…” – mas sempre (quase) dizem “Podem me falar em linhas gerais sobre o vosso programa…”. Pois, querem os documentos para colocarem na lista longa de referências (que não leram – porque pediram as outras pessoas para “falarem em linhas gerais”) no fim do seu documento e serem pagos para terem procurado (mas não procuraram – isto nós fizemos para eles) e lido tantos documentos. Outro aspecto com os documentos é que esperam quase sempre (se não sempre) que nós entreguemos (incluindo procuremos) todos os documentos, mas quando nos perguntamos se podem partilhar o produto do seu trabalho (que muitas das vezes é um documento), quase sempre a resposta é estilo “INFELIZMENTE provavelmente não será possível como isto é um documento interno e eu não tenho poder de divulgar” e para aí adiante.

Outro fenómeno de consultores que parace aparecer especialmente com consultores que passam muito pouco tempo na área geográfica em foco do estudo, por exemplo Niassa no nosso caso, é que quase sempre vem com A solução DO problema (pois há UMA solução e UM problema, segundo estes especialistas séniores). Durante o tempo que gastam de falar de si, do seu trabalho, das suas visões sobre Niassa e Moçambique (que, segundo o que foi escrito acima, leva bastante tempo, sobre algo que sabem muito pouco), apresenta-se muitas vezes (mas nem sempre) A solução de toda A problemática de desenvolvimento que a população do Niassa está a enfrentar. Ora vejamos: A solução DO problema dos camponeses é esta – e assim vem quase sempre (mas não sempre) uma proposta muito específica, muitas das vezes (mas não todas) algo de natureza técnica que, segundo o consultor, resolveria toda a pobreza multidimensional dos camponeses no meio rural de Moçambique.

Os consultores séniores contam a nós coisas sobre o mundo onde nós vivemos (embora estejam cá para aprender de nós),  sobre propostas de modelos de desenvolvimento e sugestões que muito pouco (ou quase nada) são adaptadas à realidade daqui (mas como estes séniores têm tempo limitado para ouvir, com os seus programas muito preenchidos, o aspecto que estão a propôr soluções inúteis, nunca ficam a saber).

Como é normal para os consultores levar a cabo algo que mais parece um monólogo (que eles descrevem como uma conversa), não há muito espaço para nós dizermos que sim, compostagem (como um exemplo das propostas de solução que foram nos trazidas por consultores) provavelmente é UMA parte da solução de UMA parte dos desafios bastante abrangentes enfrentados pelos camponeses Niassenses, mas ao mesmo tempo deveriamos ter em mente outros factores de natureza social, económico, cultural, climatérica ou outra. E embora quase sempre o consultor tenha A resposta daquilo que já antes tinha definido como O problema, acha, como foi dito, que foi MUITO INTRESSANTE conversar connosco e aprender mais.

Mas quase nada conversamos, nada aprenderam e também não foi muito interessante.

*Este texto foi publicado em sueco, aqui no blog, há algumas semanas.

Centret för diversearbeten…

Publicerad den av
Svara

Idag kom det in en holländsk man på kontoret och sa att han arbetat i ett svenskt biståndsprogram för ungefär 15 år sedan och att han hade ett konto på en svensk bank som han inte visste hur han skulle få ut pengar ifrån.

I handen hade han en utskrift från nordeas hemsida, på svenska, som han undrade om vi kunde översätta. Kooperation Utan Gränser heter på portugisiska ”Svenska Kooperativa Centret” så vart annars ska man ta vägen i Lichinga om man vill ha något översatt till svenska?

Funderar dock på om vi inte skulle sätta upp en skylt på dörren: ”Diversearbeten – från 5 meticais styck” med tanke på hur många underliga förfrågningar vi får varje vecka, det kanske skulle kunna bidra till egeninsatsen till Sida… 🙂

Vad gör jag på jobbet?

Publicerad den av
Svara

För ett par veckor sedan skrev jag att jag skulle försöka ta reda på vad jag gör på jobbet, egentligen. De senaste två veckorna har jag därför skrivit upp allt jag gjort. Trots att jag tycker att jag dragit ner på arbetstiden (och har projekt helg) jobbar jag tydligen 70 timmar i veckan.

Jag byter arbetsuppgifter väldigt många gånger per dag, vilket man kan fråga sig om det är effektivt. Jag arbetar med en studie om landkonflikter, sedan studiecirkelmaterial om hiv och jämställdhet för att efter det ha utvecklingssamtal varefter jag planerar en utbildning om utvärderingar, och så håller det på i ganska korta intervall hela dagarna. Tänker att hjärnan borde ha någon slags omställningstid som gör att detta blir problematiskt?

Jag skickar ganska många mail (500 jobbmail på två veckor) och tar emot ännu fler (ungefär 650) och tillbringar relativt mycket tid (mer än en timma, ibland nästan två, per dag) med att småprata med kollegorna (och hur ser det ut i resultatmatrisen!? vet dock att kollegorna här verkligen uppskattar den tiden så jag försvarar den ändå…) och andra personer som kommer till kontoret. Jag lägger ungefär två timmar i veckan på bloggen – är det resultateffektivt måntro?

Jag planerar ungefär åtta timmar i veckan; möten, utbildningar, resor och utbyten och tillbringar fem timmar med att kontrollera och skriva under brev, betalningar etcetera. Jag har tillbringat nästan 13 timmar med att skriva olika utbildningsmaterial (bland annat studiecirkelmaterial) och sju timmar med att lära mig nya saker genom föreläsningar och seminarier.

Nedan några bilder från kontoret igår eftermiddag (det är en speciell teknik som används för att rotera otympliga IKEA-bord genom smala dörrar). 🙂

…då kan ledarna och bolaget sitta där!

Publicerad den av
1

Idag träffade vi en grupp bönder från byn Licole. I deras by har ett skogsbolag etablerat sig och relationen mellan invånarna och skogsbolaget har varit allt annat än problemfri. Förra veckan brändes en av skogsbolagets lagerlokaler ner och för ett par månader sedan blev bönderna så förbannade att de gick och drog upp en väldig massa tallplantor från bolagets plantage. Vid båda tillfällena hamnade en grupp bönder i fängelse men de är alla fria nu.

Samtalet idag var för att försöka förstå vad som hänt i Licole sedan skogsbolaget kom dig och vad som ligger bakom. Det blir tydligt under samtalet att situationen är komplicerad. Bolaget har förlitat sig till kontakten med byns traditionella ledare. Trots att byinvånarna sagt att de inte ville ha skogsbolaget där, skrev ledaren under och företaget kom. Bönderna säger: ”Ledaren och hans tre hustrur har fått arbete i bolaget, han har ett eget intresse i att bolaget ska finnas i byn.” Enligt bönderna vi träffade idag har bolaget inte hållit sig till den mark de fått tilldelat (i processen som bönderna även från början var emot). Konflikter uppstår således också kring vilken mark som är vems.

Dialogen med företaget är svår och bönderna upplever att det som lovas inte hålls. ”När vi hotade att förstöra deras maskiner slutade de. Vi hade ett samtal och kom överens om att de ska sluta plantera på vår mark och vi ska sluta bråka med dem. Men sedan fortsatte de ändå. Det var då vi drog upp plantorna.” Bönderna upplever att företaget har dragit nytta av att staten och byarna är oorganiserade.

 

Men det är också en konflikt med grund i olika generationers tänkande. Bönderna idag förklarar: -”Unga och gamla ser på saken på olika sätt. De gamla vill inte ha plantage – de vill ha land och säkra tillgång till mat. De vill inte riskera att de framtida generationerna inte har tillgång till mark på grund av ett beslut som fattas idag. De vet vad de har även om det är lite. De unga vill har arbete och pengar, fort! De ser vad föräldrarna har åstadkommit och tycker att det är lite för så mycket jobb.”

Skogsinvesteringarna i Niassa är ett ganska brutalt möte mellan en värld av lönearbete och vinstdrivande företag å ena sidan, och ett småskaligt jordbruk för egen konsumtion långt ifrån mycket av det som vi förknippar med ett modernt samhälle, å andra sidan. Sätt att prata om avstånd, tid och arbete skiljer sig något oerhört. ”Det verkar bara som att de vill ha mark mark mark, men vi förstår inte. Hur mycket har de planterat och hur mycket ska de ha egentligen!?” Skogsbolagen erbjuder säsongsarbete vilket har orsakat många konflikter. Först och främst för att människor upplever att de blir oschyst uppsagda när ”säsongen” är slut och det blir värre av att säsongen då människor är anställda är då de skulle ha planterat sina egna fält.

Bönderna menar att om det ska fortsätta så här, flyttar hela samhället. ”Då kan ledarna och bolaget sitta där, men vi tänker inte bo kvar.”

Och vad har Kooperation Utan Gränser med detta att göra? I Niassaprovinsen arbetar vi tillsammans med bondeorganisationer och ett miljönätverk för att stärka byarnas kapacitet att förhandla med företag och myndigheter och försvara sina intressen. Detta görs bland annat genom stöd till stärkande av demokratiska och representativa gräsrotsorganisationer, utbildningar i påverkansarbete samt genom att verka som en katalysator för kontakter mellan organisationer, myndigheter och skogsbolag.

Vi kommer att dokumentera samtalet som bland annat kommer att ligga till grund för en presentation på en konferens i juli. Samtalet kommer är också en del i en studie som Kooperation Utan Gränser genomför tillsammans med stiftelsen Malonda, som fokuserar på exempel på hur landkonflikter kan förebyggas och lösas och vilken roll samarbetsorganisationerna kan spela i detta. Studien kommer (förhoppningsvis) att användas av myndigheter, företag och organisationer.