Kom till kontoret för någon timma sedan efter att ha varit borta knappt två veckor. Det första som händer är att alla man möter synar en leende från huvud till fötter. Resultatet av syningen blev ett antal kommentarer i stil med att maten i Lusaka inte kan vara något vidare – man ska komma tillbaka tjock från resor! Det kommenterades att det är bättre när jag åker till Sverige för att jag då kommer tillbaks lite mer afrikansk = med större rumpa… Kulturen att prata om kroppen och dess storlek är onekligen lite annorlunda.

Det finns företag som specialiserar sig på att hjälpa folk att flytta till Maputo. I en broschyr med softade färger (väldigt långt bort från allt som kännetecknar Maputo) presenterar företaget ”Maputo relocation solutions” vilka typer av tjänster de erbjuder. Det hela är minst sagt en paradox. ”The cultural diversity of Mozambique is astonishing. The colors, the smells, the textures, the smiles, the hospitality make it a unique place to work and live. “

Dock är det uppenbarligen besvärligt och därför måste man ha hjälp, av ett team som är “professional, effective, yet natural and outgoing, which will make you feel confortable and confident”. Detta professionella team hjälper dig med att anställa din personal till hemmet, hitta den rätta skolan för dina barn och de rätta sportklubbarna och sociala klubbarna för dig och din partner. Företaget erbjuder 180 dagars service. Helt fantastiskt – du kommer kunna vara i Maputo ett halvår utan att behöva lära dig en enda sak om hur Moçambique fungerar och utan att behöva lära känna en enda moçambikier…

Är man lite sjuk när man köper en kalender för nästa år första veckan i september och njuter av att få fylla i de första grejerna? Och när man längtar litegrann efter att få göra nästa års excelark med veckoplaneringen för hela året och tänker att det kanske också är dags nu?

Från Jacobs blogg!

Befinner mig i Zambia sedan måndags kväll. Helgen i Maputo var innehållsrik, fastnade i en hiss i fredags kväll när jag hjälpte en vän att flytta och blev matförgiftad lördag kväll. Igår brast vattensystemet på hotellet här i Lusaka och vi fick flytta.

Innan jag åkte från Mocambique träffade jag en mocambikisk politiker som arbetar med utrikespolitik, och är väldigt inblandad med Sverige och anda givare. Jag berättade om biståndsministerns utspel förra veckan och om den föga uppmuntrande debatt som detta givit upphov till. Han blev väldigt förvånad och undrade hur en biståndsminister från Sverige, ett land som alltid pratar sig varmt om transparens och deltagande, inte ens bryr sig om att informera mottagarländerna om pågående debatt. Kanske genom att översätta biståndsministerns artikel eller liknande?

Om det verkligen hade handlat om att skapa lösningar, utifrån att vi tror på de länder vi samarbetar  med, och vi hade varit beredda att lyfta såväl styrkor som svagheter på båda sidorna, hade det då inte varit ett självklart drag att involvera representanter från Sveriges största biståndsland i processen där vi nu ska söka lösningen på korruptionsproblematiken?

I detta land heter folk saker som ”Mer Tid” och ”Gör Allt”. Igår var vi inbjudna till ett möte hos provinsregeringen men kollegan som gick till mötet fick inte komma in på grund av att han inte hade kavaj på sig, bara skjorta. Igår när vi skulle flyga från Niassa var det en vit portugisisk präst som försökte övertyga polisen som ville kontrollera hans väska (vilket de gör med alla väskor) eftersom han var Guds man och Guds män har aldrig något skumt i sina väskor. Lyckligtvis lyckades inte argumentationen. Under samma resa blev vi överraskade med en oväntad mellanlandning för att bensinen tog slut. Allt kan ta slut, som bekant. Folk här kan också heta ”Biff”, ”Ensam” eller ”Väga dåligt”. Allt är möjligt, kanske särskilt med Gud i resväskan…

Är i Maputo nu och på måndag åker jag till Lusaka. Kommer därför att vara lite dålig på uppdateringar den närmsta veckan.

Klockan elva i förmiddags försvann strömmen och sedan dess har den inte kommit tillbaka. Vid tretiden lyckades de få husets generator att fungera och den brummar hemtrevligt sedan dess. Det är tydligen så att hela norra Mocambique är utan el. Ingen kan riktigt förklara vad det är som har hänt…

Har fortfarande inte sett till biståndsministerns åtgärdsprogram för bistånden, mer än i ett mycket kortfattat pressmeddelande från TT. I detta meddelande kan man bland annat läsa att Carlsson inte är nöjd med resultatet av biståndet. – Det finns en tendens att tyst acceptera att skattepengar försvinner i svarta hål, säger Carlsson som är tveksam till att det går att klara nolltolerans mot korruption. – Fler måste involveras, rapportera, granska och våga tänka nytt. Biståndsvärlden måste öppna upp sig, säger hon. Mitt förslag är ett öppenhetsinitiativ på ett av statens största utgiftsområden.

Gunilla Törnqvist vid Institutet för utveckling av internationellt utvecklingsarbete har fått i uppdrag att lägga fram tio förslag till den 9 december. Var det kanske svårare än Carlsson tänkt sig att ta fram lösningen, som ju egentligen skulle ha kommit igår…

Valet närmar sig (även om det ännu är ganska långt borta) och tidningarna fylls av valrelaterade ”nyheter”. Detta innebär bland annat att begreppet ”fattigdomsminskning” förekommer i mer än hälften av alla artiklar- antingen från Frelimo som säger att de lyckats med det eller oppositionen (eller biståndsgivarna) som säger att de inte har det. Eller att registreringen av väljarna har gått långt över förväntan (enligt valkommissionen och regeringen) eller att den varit katastrofalt dålig (enligt oppistionen).

En annan nyhet idag är att de portugisiskspråkiga länderna i världen (Moçambique, Angola, Brasilien, Cabo Verde, Portugal, São Tomé e Príncipe, Östtimor och  Guiné-Bissau) samlats i Moçambique för att ha gemensam militärövning, bland annat för att förbättra humanitära insatser. Här intill ett foto från Notícias nätupplaga från övningarna. (Ger en känsla av att inte vara taget igår vilket det dock bokstavligen är.)

Än så länge har biståndsministerns andra artikel inte lagts ut, spänningen fortsätter. På Newsmill visar undersökningen från gårdagen att läsarna har följande inställning till bistånd:

76% är arga
3% är uttråkade
4% är nyfikna
17% är glada

Bra jobbat ministern. Jens Orback har skrivit ett bra inlägg som svar på Carlsson artikel, finns att läsa här! Ett annat bra inlägg i debatten skrivet av Jesper Sundewall finns att läsa här! Han ifrågasätter bland annat den innovativa matematik som Carlsson brukar.

Gunilla Carlsson måste vara en av de få ministrar som är emot sitt eget område. Tänk till exempel en utbildningsminister som inte tror på utbildning för alla och inte tycker att barn har rättigheter och som gör allt för att mobilisera svenska folket mot förekomster av grundskolor…

Under rubriken ”Dags för en mer uppriktig debatt om biståndet” går biståndsminister Gunilla Carlsson (m) än en gång till attack mot sitt eget arbetsfält. En av utgångspunkterna är ett uppdagat korruptionsfall inom den zambiska hälsomyndigheten.

Biståndsministern skriver i artikeln att ungefär 50 miljoner förskingrats och däribland finns svenska pengar tillsammans med holländska och kanadensiska. Hon berättar även i artikeln att det svenska biståndet, under hennes mandatperiod på tre år, uppgår till den totala summan av 100 miljarder.

I artikeln skriver Carlsson att hon imorgon kommer lansera lösningen på alltihopa och jag medger att jag väntar med spänning. Förutom att jag blev alldeles matt av att läsa själva artikeln blev jag än mer bekymrad över de reaktioner som kommit på den på sidan där den publicerats (Newsmill).

Som alltid när biståndet ska diskuteras är det helt obegripliga generaliseringar som präglar diskussionen, och en total svartmålning av allt som har med utvecklingsländernas sociala, ekonomiska och politiska situation att göra. Biståndsministern uppger i sin artikel att hon efterlyser en diskussion och jag undrar i mitt stilla sinne om hon är nöjd med de konservativa, rasistiska, spekulativa och faktafattiga inläggen hon har fått? Kanske är hon det, då är ju allt frid och fröjd men är hon inte det kommer nästa fråga: Borde hon inte ha lärt sig att metoden hon använt INTE är en bra för att verkligen få tillstånd en debatt om biståndet?

Några smakprov på den konstruktiva debatten:

”Ge inte mer pengar till tjänstemän utan mikrolån till kvinnorna och massutdelning kondomer så att kvinnorna slipper bli gravida och därmed låsta.”

”Ge alla som bor i ”utvecklingsländerna” en lika del av biståndet som ges till det landet (om 100 miljoner kr ges till ett land med 10 miljoner invånare får alla 10 kr). På så vis får alla en röst lika mycket värd på hur pengarna ska spenderas. Om nu SIDA är rädd att pengarna spenderas ”fel” kan man ju åka runt och informera hur alla som fått pengar kan gå samman om projekt som SIDA tycker är bra.”

”100 Miljarder på 3 år, det är helt sjukt. Pengar som bara kastas bort utan att ens kontrollera vad dom går till. Kan bara vara politiker som har en sådan hållning till pengar, för det är ju inte deras pengar.”

”Det är alltså mer än 2 miljoner i timmen dygnet runt, åter runt som staten skänker bort mina och andra skattebetalares pengar!! Samtidigt som vi tar hit bottenslammet de som inte vill jobba utan leva på bidrag och läsa en sagobok om en pedofils vilda fantasier!”

Det är mycket som är sorglig med kommentarerna ovan, bland annat att inte ens den enklaste matematik går hem. 50 miljoner har förskingrats i Zambia under 1,5 år. En del av dessa pengar är svenska pengar. Sverige har bidragit med 100 miljarder till utvecklingssamarbetet under de senaste tre åren. Hur såg ekvationen ut när slutsatsen blev att inget bistånd gör någon nytta, att allt bistånd bidrar till korruption, att inget bistånd kontrolleras!?

Jag tror inte att det finns någon som arbetar med bistånd som inte önskar just en uppriktig debatt om biståndet. Men om denna enkom utgår från samarbetsländernas svagheter och misslyckanden (och vår egen svenska storhet) betvivlar jag att den kommer att leda någonvart och jag ifrågasätter om den kan kallas uppriktig.

Jag blir så trött. Återkommer till denna fråga imorgon efter att ha läst biståndsministerns lösning. Väntar som sagt med spänning.