Revision i Niassa (2)

Revisionen pågår för fullt (se senaste inlägget nedan). Vi behöver bekräftelser från alla partnerorganisationer hur mycket de har på sina bankkonton för att stämma av med siffrorna som vi har i vår bokföring. Detta är lite av en övning.

En av organisationerna, i Cuamba, skickade sina dokument med en person till Lichinga, en herr Abdul från provinsens bondeorganisation. Efter att vi enträget krävt Abdul på dokumenten, vilka han lika enträget sade sig aldrig ha sett, i några timmar kom det fram att det inte var den Abdul som hade tagit emot dokumentet, de hade sagt fel. 

Så vi ringde till den andra Abdul som sa att han råkat ge dokumentet till Ibis (en dansk organisation). Så vi ringde till Ibis som meddelade att personen som tagit emot dokumentet där hade åkt till Maua (ett distrikt) men att han eventuellt hade lämnat dokumentet på Moçambiques Kristna Råd.

Så kollegorna åkte till Moçambiques Kristna Råd för att hämta dokumentet men personen där meddelade att de inte tagit emot dokumentet eftersom det uppenbarligen inte var till dem. Så kollegorna kom tillbaka till kontoret utan dokument. Eftersom kollegan Aida är minst sagt envis åkte hon tillbaka till Rådet ännu en gång och bad att få prata med självaste prästen. Och där fanns dokumentet.

Aida kom glad i hågen tillbaka till kontoret med kuvertet. Vi öppnade det och konstaterade att partnerorganisationen i Cuamba helt hade missförstått vad de skulle göra och dokumenten därmed är helt oanvändbara. Så nu ska vi göra allt en gång till.

Tålamod är all framgångs moder som min pappa brukar säga.

Revision i Niassa (1)

Konstanta strömavbrott på grund av åskväder vilket leder till att bokföringsservern kraschar hela tiden. Moçambikiska kollegor som är rädda för att prata engelska i telefon med supportpersonal i Zimbabwe, därmed förblir problem olösta. Lite lagom arroganta revisorer som spenderar första timmarna med 1. leka med sina mobiltelefoner, 2. surfa på internet och 3. göra kaffe. Kollega som skulle ha kommit från Zambia vars dotter ritat blommor i hans pass och därmed gjort det ogiltigt för resa vilket lett till en femdagars försening. Icke fungerande kopieringsmaskin på grund av inte så kompetent underhållningsfirma. Revisorer som vill skicka bokföraren till banken med sina privata bankärenden. Kollegor som försover sig. Lite annat smått och gott. Och en Kajsa på gränsen till ett litet sammanbrott.

Ibland blir det riktigt bra…

Ibland blir det riktigt bra och när det blir det ger det kraft att kämpa med alla de saker som inte alltid blir så väldigt bra. I Niassaprovinsen arbetar Kooperation Utan Gränser med bondeorganisationer från gräsrotsnivå upp till den union som representerar bönderna på provinsnivå, UPCN. Denna union representerar Niassa i den nationella bondeunionen UNAC.

Ett utav målen med vårt arbete i Niassa är att organiserade bönder ska vara mer delaktiga i lokal utveckling, ha kapacitet att följa upp och vara delaktiga i regeringens jordbruksprogram och att bondeorganisationerna ska ha styrka att försvara den lilla bondens intressen i förhållande till regeringen och privata sektorn. Målet är även att Niassas bönder ska ha en röst nationellt inom och utanför rörelsen.

Detta är minst sagt lättare sagt en gjort men inte omöjligt. I början av året inbjöds Kooperation Utan Gränser att hålla en presentation för provinsregeringen under ämnet: Utmaningar i samarbetet mellan regeringen och det civila samhället. Efter presentationen följde en livlig debatt och sedan ett antal samtal med jordbruksmyndigheten. Samtal och diskussioner ledde till ett avtal mellan Kooperation Utan Gränser, UPCN och jordbruksmyndigheten där service till bönderna står i fokus. Ett antal samarbetsområden identifierades för att nå dit så som studiecirklar, ”byjordbruksrådgivare” som ska fungera som kontaktpersoner mellan myndighetens rådgivare och bönderna samt ökad delaktighet för bondeorganisationerna i regeringens program.

Avtalet har redan givit resultat exempelvis under lanseringen av årets jordbrukskampanj som för första gången blev ett gemensamt arrangemang. För några veckor sedan bjöd provinsregeringen på nytt in Kooperation Utan Gränser till sitt sammanträde, denna gång tillsammans med bondeunionen. Avtalet och det gemensamma arbetet presenterades och fick enorm uppskattning. Ett antal synpunkter lyftes fram på hur arbetet ytterligare kan förbättras, bland annat genom att de två organisationerna även bör samarbeta med den myndighet som är ansvarig för jordbrukskommersialisering och böndernas tillgång till marknader. Som ett led i detta pågår just nu här på kontoret en utbildning i hur man skapar en liten affärsrörelse där bondeorganisationerna deltar tillsammans med de två myndigheterna. (Se fotot till höger.)

Det är emellertid inte bara i provinsen som resultaten syns. Förra veckan hade den nationella bondeunionen UNAC årsmöte. Delegationen från Niassa var väldigt aktiv i debatterna (foto intill: Niassa koordinatör under årsmötet), vann nästan ordförandeposten för hela UNAC och kan stoltsera med att ha flest medlemmar av alla provinsunioner i hela landet. Det är inte fy skam det!

Åsa fick världens tuffaste jobb

Nu är det avgjort vem som fick Världens Tuffaste Jobb i Kooperation Utan Gränsers kampanj för att uppmärksamma villkoren för de 700 miljoner kvinnliga bönder som lever i fattigdom. Vinnaren till jobbet heter Åsa Slobodnik och är från Västerås. Grattis!

Åsa och hennes nya jobb har uppmärksammat bland annat i Aftonbladet – läs mer här! Och glöm inte att besöka kampanjens hemsida och Åsas blogg!

Victoriafallen, bufflar, japaner, flodhästar, mina fötter

Förra veckan hade vi regionalt möte i Lusaka Zambia och denna veckan följer ännu ett par möten. I helgen åkte jag till Victoriafallen – väldigt fint. Såg dessutom en massa djur som strosade runt lite överallt (ingen safari/park) och åkte på en väldigt fin båttur. Vid fallen var det gott om (japanska) fotograferande turister. En dag spenderades i Zimbabwe. Alltsammans var väl värt den något skakiga flygresan i ett plan allt för litet för min smak…

Världens tuffaste jobb

Som tidigare berättats här på bloggen driver Kooperation Utan Gränser en kampanj för att uppmärksamma levnadsvillkoren för kvinnliga bönder i Syd. Läs mer om ”Världens tuffaste jobb” på kampanjhemsidan, klicka här!

Kampanjen har omnämnts i svensk media, läs bland annat i DN genom att klicka här, en debattartikel i GP kan läsas om du klickar här samt en längre debattartikel i Dagens ETC – läs här!

Jordfräs och vägglampa

Är sedan i tisdags på Kooperation Utan Gränsers regionkontor i Lusaka, Zambia. Vi har haft möte med ”Team Development” där alla programkoordinatörer och landrepresentanter från Kooperation Utan Gränser i Malawi, Zimbabwe, Zambia och Mocambique deltar. Vi har diskuterat framtiden, delat erfarenheter och informerat om hur det ligger till i de olika programmen.

Nedan ett par foton fråndet nyligen renoverade regionkontoret. Notera vägglampan som vackert monterats på en stolpe. Molnen bland träden kom sig av att någon försökte klippa gräset utanför kontoret. Särskilt mycket gräs fanns det emellertid inte, men väl sandig jord. Resultat: Dammfräs. 

Allt kan köpas

Om någon skulle behöva exempel på hur marknadsekonomi (inte) fungerar är det bara att komma till Maputo. Här finns nästan hur många exempel som helst på detta.

Moçambique är som bekant ett av världens fattigaste länder. I detta lands huvudstad ligger en normal lägenhetshyra på minst 1500 och 2000 dollar + moms. Om du kan hosta upp denna ”ringa” summa kan du emellertid få en lägenhet från en dag till en annan och dessutom välja mellan olika stadsdelar. Hur bra som helst, förutsatt att du har minst 2000 dollar att lägga på hyra i månaden. Majoriteten av befolkningen lever på mindre än en dollar om dagen.

I detta land tar alla som kan sina barn ur de offentliga skolorna och sätter dem i privatskolor som är helt finansierade av det som föräldrarna betalar. Och eftersom detta är föräldrar som kan prioritera sina barns skolgång och har gått om pengar kan de ge sina barn en god utbildning. I ett land där de flesta barn går i skolor under mycket prekära villkor, där det råder brist på utbildade lärare och där undervisning på sina håll fortfarande bedrivs under träd, trots att stora förbättringar gjorts inom denna sektor de senaste åren. Hur bra som helst, förutsatt att du kan betala.

Sjukvården i detta land är ännu en sektor som det satsats mycket på de senaste åren men det råder fortfarande stora brister. Medicinen kommer inte ut, det finns för få utbildade sjuksköterskor och läkare. Men, i Maputo blomstrar privatklinikerna – den ena med mer hotellika rum än den andra. Kan du betala flera hundra dollar per dag för en sjukhussäng kan du få förstaklassig vård och god mat – hur bra som helst helt enkelt.

Du kan få allt och dessutom med stor variation – det handlar bara om hur mycket du kan betala. Valda svenska riskdagspartier kan få komma på studiebesök för att se hur bra det blir!

Turbulent bland ministrarna…

Veckan som gått har innehållit stora förändringar i moçambikisk politik. President Armando Emílio Guebuza sparkade hälsominister Ivo Garrido, jordbruksminister Soares Nhaca och industriminister António Fernand. Det blev även en ny inrikesminister eftersom sittande inrikesministern, José Pacheco, blev utnämnd till inrikesminister.

Hälsominister Ivo Garrido har under sin tid som minister varit både älskad och hatade: Han har haft en tämligen kompromisslös attityd mot människor som arbetar inom hälsovården vilket har gjort att han ansetts arrogant och fått många av ”de sina” emot sig. Å andra sidan är det många som menar att han har kämpat hårt för att medborgarna faktiskt ska få bättre hälsovård.

Jordbruksministerposten har bytts frekvent de senaste åren och inte heller Soares Nhaca har lyckats något vidare. I ett land där majoriteten av befolkningen är bönder är jordbruket en av de viktigaste sektorerna i arbetet mot fattigdomen. Den nye ministern, Pacheco, är ett tyngre namn i Frelimo (med i partiets politiska kommission) och förväntas därför kunna ha större effekt och ge jordbruket mer politisk tyngd. Det återstår att se om Pacheco väljer en annan strategi än den ”gröna revolution” som hittills förespråkats av regeringen men som har få konkreta resultat på gräsrotsnivå.

Återstår att se vad de nya herrarna kommer att uträtta på sina respektive poster.

Catembe

Trots att jag har varit i Mocambique ett antal år hade jag innan idag aldrig tagit båten över till halvön Catembe, tio minuter från centrala Maputo. Men idag slog jag till, tillsammans med pappa, som fann en vän (med liknande skägg ), se sista bilden nedan.

Överraskningsvis pratade mannen svenska då han varit utrikeskorrespondent i Sverige under åttiotalet. Han berättade att han var bekymrad över socialdemokratin efter Palmes död och undrade om han skulle våga åka dit igen nu när vi har nazister i riksdagen. Ja det kan man undra…