Det är vanlgt här att tv:n står på på restauranger här i Mocambique, när det är dags för nyheter höjs volymen och det är uppenbart att samtalen bör upphöra. Häromdagen var jag på en av Lichingas restauranger, tv:n stod på, nyheterna och sporten kom. Just efter att det avslutas öppnas en dörr precis under tv:n och in kommer nyhetsuppläsaren från sporten. Det blir väldigt märkligt när någon som några minuter tidgare varit i direktsändning i rutan, kommer in genom dörren.

Dock inte så konstigt att han är här i Lichinga med tanke på skolmästerskapen. Idag är sista dagen, tror att staden kan behöva pusta ut efter att ha haft 3000 barn + deras lärare på besök i nästan två veckor.

Mocambiques president Armando Guebuza befinner sig för tillfället i Brasilien. Jag blev varse Brasilienresan eftersom herr Guebuza skulle flyga samtidigt som jag från Maputo i lördags (jag skulle dock tyvärr inte till Brasilien utan tillbaka till Lichinga). Det var kaos på flygplatsen och planet (mitt inte Guebuzas) blev försenat.

Vi fick snällt sitta och vänta på att presidentens flygplan skulle köras fram, röda mattan rullas ut, blomkrukorna ställas fram och människorna rada upp sig längs med mattan för att önska presidenten trevlig resa. När vi väl fått gå på vårt plan informerades vi om att vi var försenade på grund av ”operationsfel”.

I Notícias idag informeras om att det inte är någon romantisk resa som presidenten är på utan ett besök som fokuserar på bland annat handelssamarbete mellan Brasilien och Mocambique. Övriga punkter på agendan är biobränsle och bromsmedicinfabrik, båda tidigare kommenterade här på bloggen.

När jag kom fram till Lichinga i lördags var allt som vanligt. Det första som kom på bagagebandet var 400 kycklingar. Välkommen till landsbygden…

Under mina tre år i Mocambique har jag aldrig varit sjuk med ”vanliga” sjukdomar, typ hosta, influensa eller kanske malaria (som får anses vanligt här). Däremot har jag dragit på mig mystiska symptom som ingen riktigt lyckas förklara. För ett par månader sedan var det där spindelbettet (som jag ju egentligen inte vet om det var). Två år i rad har jag den 25-26 juli fått jättelika blåmärken (men röda) på benen, de har uppstått på ett par minuter och tagit några veckor på sig för att försvinna. Ingen har lyckats förklara vad som hänt.

För några veckor sedan blev jag helt prickig i hela ansiktet, det gick lite upp och ner under typ två veckor, stora och små prickar men hela tiden väldigt prickig. I söndags  (någon dag efter att prickarna försvunnit helt) kom nästa grej. När jag tog av mig hjälmen efter nedan nämnda ridtur påpekade Veronica (ägaren till hästarna) att jag hade en bula i pannan. Denna bula växte sedan under två dagar och hade en röd prick mitt i, den blev ganska stor. Antagligen var det något som bet mig eller stack mig, kanske bäst för mig att jag inte vet var det var. Nu håller bulan på att försvinna och jag räknar med spänning ner till 25-26 juli…

Alla de konstiga sakerna som händer med kroppen blir ännu lite mer spännande när man befinner sig i en provins i princip utan tillgång till sjukvård…

I helgen har jag flyttat och har nu för första gången på nästan ett år en fungerande bostad! Helt fantastiskt måste  jag säga! (Och finfint att hela flytten var över på tre timmar.) Ska uppdatera med bilder och mer info om nya stället. Nu är det projektkommitté hela dagen, ska försöka uppdatera i eftermiddag/kväll. Var ute och red igår eftermiddag, det blev plötsligt varmt och var helt fantastiskt fint i skogen i solnedgång (hade inte hästen skenat hade det varit väldigt idylliskt).

Väl värt att läsa från ministeriet för fiskeri och natur som på grund av ökade antal möten mellan människa och lejon ger några konkreta råd på engelska vilket uppenbarligen inte riktigt följer de vanliga formella regler för brev från ministerier.

Råd om att ha små ringklockor fastsatt på kläderna, för att inte överraska lejonen, pepparsprej i fickan och att man ska läsa på så att man kan se skillnad på ”lion cub shit and big lion shit. Lion cub shit is smaller and contains lots of berries and dassie fur. Big lion shit has bells in it, and smells like pepper.” Välkommen till Mocambique!

Igår presenterades statistik för Niassa. Bland annat framkom följande om Niassaprovinsens befolkning:

4,3 procent har el
0,1 procent har tillgång till internet
2,3 procent har tillgång till mobiltelefon
58,5 procent av hushållen har en cykel (obs inte per person)
51,2 procent av hushållen har radio
Varje kvinna föder i genomsnitt 7 barn
Barnadödligheten är 11,4 procent
En tredjedel av alla som dör, dör av malaria, en annan tredjedel av aids

På tio år har befolkningen mer än fördubblats. 98 procent av invånarna är mocambikier, av de övriga två procenten är 80 procent antingen malawier eller tanzanier.

I ljuset av denna statistik är det vissa saker som klarnar, andra som blir mer oklara. Exempelvis förblir förekomsten av den elektroniska regeringen, kommenterad nedan, mycket svår att förstå.

I slutet av oktober i år ska det hållas val. För två veckor sedan började inskrivningen av väljarna för att skapa röstlängderna. Notícias (varifrån även fotot är hämtat) meddelar att drygt 140 000 väljare hittills skrivit in sig vilket motsvarar 30 procent av det förväntade antalet väljare som således är ungefär 480 000. Det har varit en hel del problem med inskrivningarna meddelar Notícias men valmyndigheten STAE jobbar för fullt för att komma till rätta med probleme.

Pratade med en administratör för Muembedistriktet här i Niassa förra veckan. Han berättade att datorn som de registrerat väljarna hade gått sönder efter en vecka och att all information försvunnit. Deras utmaning blev således inte bara att få alla komma och registrera sig men även att försöka få dem som kommit under första veckan att komma igen.

Måste dock ta mig en funderare på antalet personer som beräknas skriva in sig. För en befolkning på ungefär 21 miljoner verkar 480 000 röstberättigade väldigt lågt. Hälften av Mocambiques befolkning är under 15 år, men ändå. Återkommer om detta!

Tidningen skriver också idag VM i hoquei em patins 2011 (som är innebandy på rullskridskor) ska hållas i Maputo. Kanske något för mitt nyfödda intresse för sport…

På fredag invigs de nationella skolmästerskapen här i Lichinga. Detta är utan tvekan det största som hänt provinsen detta år efter presidentens besök här i april-maj. Och nu kommer han dessutom igen, just med anledning av mästerskapen som ska invigas av självaste staschefen. Har inte förrän nu förstått vilken stor grej skolmästerskap är, hela provinsen kommer sannolikt att stå mer eller mindre stilla under de tolv dagar som tävlingarna pågår, det går inte att boka några möten, alla myndigheter är fullt upptagna av evenemanget. Det är skillnad mot skolmästerskapen i Hjo det…

Har idag lyckats öppna ett bankkonto, det tog tre månader men skam den som ger sig!

En av huvudnyheterna i dagens Notícias är att 63 personer dött i trafiken bara den senaste veckan och att 120 personer skadats allvarligt under samma period. Borde uppenbarligen onekligen överväga att åka mindre bil, hur nu det ska gå till.

Igår skrev jag om den elektroniska regeringen som framstår som lite underlig i ljuset av den frånvaro av elektricitet och uppkopplingsmöjligheter som råder i de flesta av Mocambiques distrikt. Idag skriver Notícias att Ministeriet för vetenskap och teknik ska ge 100o datorer till skolor i 44 distrikt. Syftet är att ”täppa igen den digitala gropen”. Det är naturligtvis helt fantastiskt att 44 skolor får datorer men kan inte låta bli att fundera över ojämnheten i utvecklingsprocessen; att vissa kommer långt fram medan vissa hamnar efter. Något man ju kan fundera över på alla nivåer; mellan och inom länder.