Har skrivit några gånger tidigare om måndagar i Niassa. Många gånger har de sin beskärda del av kaos, särskilt om man har varit borta några dagar som var fallet igår.

Det första som hände var att jag fick reda på att en av kollegorna försvunnit två dagar förra veckan och suttit i fängelse efter en olyckshändelse med bil under oklara omständigheter.  En kollega (inte samma) kom inte tillbaka till jobbet efter lunchen men dök upp på kontoret några timmar efter kontorstid med stort pratbehov om olycklig kärlek samt att han polisanmält sin ex-flickvän för att hon slagit sönder hans bil. Under eftermiddagen ringde en samarbetsorganisation och presenterade stora interna problem som är väldigt kritiska för organisationens framtid. Akut behov av insats från vår sida. Kvällen avslutades med ännu ett samtal med en vän i Lichinga som inte mår särskilt bra. Under denna måndag försökte jag samtidigt koncentrera mig på det naturresursprogram som vi just fått inbjudan från ambassaden att ta fram, läsa dokument, boka möten och tänka strategiskt.

Idag har fortsatt på ungefär samma sätt. Efter lunch gick jag på ett möte där jag träffade en kvinna med tjusig titel som arbetar på en europeisk ambassad (inte Sveriges) i Maputo. Hon berättade för mig att hon jobbar med Niassa på ambassaden och att hon besöker provinsen nästan en gång om året. När jag sa att jag bor här sedan två år tillbaka slog hon ut med armarna och sa att det måste vara så lugnt och skönt att bo här – inte så mycket jobb, lugnt tempo och inte så mycket stress.

Vanligtvis håller jag mig när sådana kommentarer framförs men inte idag. Jag svarade lugnt att det verkar vara en vanlig fördom bland många ambassadmänniskor i Maputo. Damen vände på klacken och kom inte åter till samtalet. På torsdag åker hon tillbaka till Maputo och har då klarat av sitt två dagar långa, nästan årliga besök, i Niassaprovinsen där allt är så lugnt, skönt och där ingen jobbar särskilt mycket…

Från igår eftermiddag till nu har vi varit tillfälligt avskurna från omvärlden då den fiberoptiska kabeln i Xai-Xai (ännu en gång) gick sönder. Skönt att vara tillbaka.

Här har blivit fruktansvärt kallt. Lichinga ligger på en högplatå på ungefär 1300 meters höjd och är en av de kallaste platserna i Mocambique. Sover med täcke, filt och överkast (temperaturen inne och ute är densamma på grund av oisolerade hus).

Igår hade vi personalmöte och pratade framtid för Kooperation Utan Gränser i Mocambique vilket är både tungt och roligt på samma gång. Tungt för att alla inte kommer fortsätta med oss efter årsskiftet men roligt för att det trots allt verkar som att det blir en fortsättning men i ny form.

Efter långa diskussioner var det lotteri, ordnat av chaufförerna, med t-shirts och kepsar som vi fått av organisationer och institutioner (den ena fulare än den andra). Det gick hett till… Se foton nedan.

Igår var en surdegsdag (inte i betydelsen som har med bakning att göra), tog tag i en massa saker som blivit liggande. Exempelvis gräla med försenade konsulter, skriva arga brev till samarbetsorganisation som är försenade med ekonomisk redovisning och försöka ta mig nedåt i den ganska digra ”högen” med mail som samlats under de senaste veckorna…

Som vanligt på måndagar kom ett antal delikata problem. Ett av dem var en av kollegorna kom en timma för sent på grund av att han blivit kallad till polisen. Anledningen var att en tjej anmält honom dagen innan (efter att hon tagit hans bil). När han väl kom till jobbet var han märkbart skakad och damp ner på en stol inne hos mig med stora pratbehov om livet, relationer, kvinnor med mera. Jag frågade vad det hela egentligen handlade om och han förklarade att tjejen ifråga vill att de ska vara tillsammans men det vill inte han. Hon är minst sagt temperamentsfull och hans nej till förhållandet förefaller vara anledningen till polisanmälan. Dock lite oklart måste jag säga…

Lite senare på dagen ringde en kvinna från en av stadens banker och var fly förbannad på oss för att våra kollegor tecknar lån där och sedan stänger sina konton (så att lönen inte kommer dit) och öppnar konton i andra banker vilket gör det svårare för banken att garantera tillbakabetalningen. Förstod, trots bankkvinnans utläggningar, inte riktigt hur det kunde vara mitt fel varken att kollegorna byter bank eller att de har kass ekonomi…

Hörde vid ett tillfälle hur sekreteraren högljutt argumenterade med en man och jag frågade efter vad det gällde. Mannen ifråga sålde (dam)parfym och hävdade att han mött en av våra kollegor sent i fredagskväll och att kollegan (manlig) velat köpa parfym. På måndagen fanns det emellertid ingen kollega som ville kännas vid parfymköpandet…

66 jobbmail, diverse personalbekymmer och surdegshantering senare började jag (runt midnatt) ta tag i min flytt som helt hastigt blivit tidigarelagd med ungefär tre veckor (betyder att jag ska flytta denna vecka, eller att mina grejer ska det). 

Mitt hem är delvis fyllt av IKEA-möbler så jag tömde byrån ”Hemnes”, drog av överdragen till Henriksdalsstolarna och började plocka ur bokhyllan (dock ingen Billy) som på något underligt sätt blivit överfull av böcker på väldigt kort tid… Det sägs att lastbilen som ska transportera sakerna till Maputo är på väg, kanske kommer den redan idag, kanske inte…