I helgen var jag i Johannesburg – projektet var att för första gången ta mig ut från flygplatsen (som jag har passerat väldigt många gånger eftersom det är lite av en knytpunkt för flyg inom och ut från regionen). Det första som hände (innan jag ens kommit ut från flygplatsen) var att jag under lite oklara omständigheter blev bestulen på mitt Visakort. Inte bra.

Hade som tur var lite dollar som jag växlade in och räknade ut att de skulle räcka till taxi till och från flygplatsen, kostnaden för det bokade pensionatet och typ en lunch. Strålande! Tog mig till pensionatet som jag blivit tipsad om av en vän och fann en fantastisk plats full av politik och historia. Pensionatets ägare, Heidi Holland, är journalist och författare och har bland annat skrivit den uppmärksammade boken Dinner with Mugabe. (Klicka här för att läsa mer! ) 

Förutom mycket intressant diskussioner om politik i Zimbabwe, Sydafrika och Moçambique bjöd ägarinnan på middag och bio och det blev trots de ekonomiska tillkortakommandena en mycket lyckad helg i Johannesburg. Nedan några foton från pensionatet som jag mycket varmt kan rekommendera (särskilt för den som är intresserad av Mandela och Mugabe…)! (Klicka här  för att komma till hemsidan!)

Tillbaka i Lichinga efter ett antal veckor på resande fot. På denna fot har det blivit bestämt att jag ska flytta till Sverige där jag kommer att arbeta för Kooperation Utan Gränser i Stockholm med utvecklings- och policyfrågor. Det är ett stort steg att lämna Moçambique efter drygt fem år här – större än beslutet att flytta hit 2006. Många känslor och tankar; avsked och avslut samtidigt som nya processer ska inledas – alltifrån lösning på bostadslöshetsproblem (inklusive att helt plötsligt bli Stockholmsbo) till hur det nya arbetet ska organiseras.

I slutet av december lämnar jag sommaren och värmen i Moçambique för vinter och kyla i Sverige. Har inte bestämt hur jag ska göra med bloggen – kanske blir den kvar men med annat fokus…

På flyget upp till Lichinga satt jag bredvid en moçambikisk militär som hade ett armbandsur med röd stjärna. Han berättat att han köpt den när han var i Kina tidigare i år på en mycket bra utbildning. Sin militära grundutbildning hade han fått i Östtyskland på åttiotalet och efter att han berättat om hur bra det var förklarade han att västvärlden måste ha glömt vad Gaddafi gjort för sitt land med tanke på Natos deltagande i konflikten i Libyen. Intressant med perspektiv (även om man inte nödvändigtvis måste hålla med).

Versão Moçambicana abaixo.

Idag har jag bott i Moçambique i fem år – den 7 augusti 2006 flyttade jag hit. Jag hade redan någon slags aning om vad jag gav mig in på – jag besökte Moçambique för första gången för drygt tio år sedan och hade hunnit med ett antal resor hit mellan 2001 och 2006.

Det är en ganska stor del av mitt liv som jag har tillbringat här. Om räknar arbetsår (lönearbete) så har jag jobbat fler år i Moçambique än i Sverige. Jag har också flyttat fler gånger i Moçambique än i Sverige, sett mycket mer av Moçambique än Sverige (trots att Moçambique nästan är dubbelt så stort) och jag har mer koll på moçambikisk historia än på svensk (inte så underligt – revolutioner är roligare än kungar).

Jag har inte hemlängtan till Sverige (men väl längtan till vänner och familj) men när jag reser utanför Moçambique längtar jag väldigt mycket hem hit. Både Sverige och Moçambique är hemma, fast de har kanske olika hemmafunktioner. Som ett slags bonus, att ha två hem…

Aqui!
Hoje faço cinco anos em Moçambique – vim cá no dia 7 de Agosto de 2006. Já antes tinha algumas ideias dos desafios por onde estava a entrar como visitei Moçambique pela primeira há mais do que dez anos e tinha tido a oportunidade de vir várias vezes entre 2001 e 2006.

Passei uma boa parte da minha vida aqui. Contando anos de trabalho, trabalhei mais em Moçambique do que na Suécia. Também mudei de casa mais vezes em Moçambqieu do que na Suécia, conheço muito melhor a geografia de Moçambique (embora Moçambique ser quase duas vezes maior do que a Suécia) e conheço melhor a história moçambicana (o que não é tão estranho – revoluções são mais interessantes do que reis…).

Não sinto saudades de casa da Suécia (mas de amigos e familiáres) mas quando viajo para fora de Moçambique tenho muitas saudades de casa de Moçambique. Ambos Suécia e Moçambique são casas, mas se calhar com diferentes funções. Como um bónus, de ter duas casas…

Som skrivet i inlägget nedan, är min vän Erik på väg ombord på Frihetsflottiljen/Ship to Gaza. Erik är från Svenska Hamnarbetarförbundet och skriver på sin blogg idag (med lite förkortningar från min sida):

…efter Israels attack mot Frihetsflottiljen förra året, då nio personer sköts ihjäl, genomförde en Svenska Hamnarbetarförbundet en veckolång, landsomfattande blockad mot israeliska fartyg och gods på väg till och från Israel. När blockaden var över stod 500 ton blockerat gods i Göteborg, Sundsvall, Malmö och Umeå. Ytterligare gods omdirigerades eller fick vänta i omlastningshamnar på kontinenten.

Enligt en artikel i den israeliska tidningen Haaretz idag, uttrycker dock Israels president Shimon Peres själv oro för att regeringens politiska linje driver landet mot internationell isolering. Ett skäl till Peres oro är bl.a. att folkopinionen i Europa och Kanada kan komma att skapa ett starkt tryck på staten Israel (fri översättning från Erik):

Peres uttryckte också rädsla för att Israel kan komma att utsättas för ekonomiska bojkotter och sanktioner. ”Det finns inget behov av bojkotter”, sade han. ”Det skulle räcka att hamnar i Europa och Kanada slutade lossa israeliska varor. Det har redan börjat.”

Förändring är en plågsamt seg process, men vanligt folks engagemang för mänskliga rättigheter runtom i världen är uppenbarligen en tyngd i vågskålen som påverkar det offentliga israeliska samtalet kring palestiniernas situation. Praktiska solidaritetsaktioner som Ship To Gaza bidrar till att hålla trycket uppe.Läs mer här!

Om några dagar lämnar Ship to Gaza Stockholm med avsikt att utrusta, bemanna och segla ett fartyg med humanitärt bistånd från Norden till Gaza via hamnar i Europa och Medelhavet. I Gaza kommer mottagandet att administreras av partipolitiskt oberoende organisationer (http://www.shiptogaza.se) En vän från Göteborg, Erik Helgeson, kommer att finnas med ombord. Läs nedan hans motivering, hämtad från hemsidan nämnd ovan.

Varför delta som passagerare?

Svenska Hamnarbetarförbundet står bakom Ship To Gaza och försöken att förmå Israel att häva sin blockad av Gaza-remsan. Detta är ett ställningstagande som vi delar med stora delar av den svenska och norska fackföreningsrörelsen. Hamnarbetarförbundet betraktar blockaden såsom stridande mot internationell rätt och kontraproduktiv för fredssträvanden i området. Blockaden av Gaza har stora humanitära konsekvenser i ett område som befolkas av 1,5 miljoner människor, varav 800 000 är barn. Efter Israels blodiga angrepp på förra årets Frihetsflottilj, då 9 passagerare sköts till döds, genomförde Israel vissa, mycket begränsade, lättnader i blockaden.

Egypten har alldeles nyligen öppnat sin landgräns till området, men även här finns fortfarande starka begränsningar som exempelvis förhindrar Gaza-borna från att utöva kommersiell handel med omvärlden. Sjövägen till Gaza hålls fortfarande helt stängd av israelisk militär. Sammantaget kan sägas att situationen förbättras något, men att området är fortfarande stark isolerat. Gaza präglas fortfarande av nöd, massarbetslöshet och akut brist på bl.a. mediciner och byggnadsmaterial.

Svenska Hamnarbetarförbundets stadgar ålägger fackföreningen att ”verka för sociala reformer, för jämställdhet och för internationell solidaritet med arbetarklassen nationellt och internationellt”. Fackföreningen avser fortsätta den tradition av internationellt engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter som tidigare inneburit långtgående ställningstaganden mot exempelvis militärjuntan i Chile, apartheidregimen i Sydafrika och regimers övergrepp mot rätten att organisera sig fackligt. Det är ett självklart humanitärt krav att Gazas civilbefolkning måste få rätt att bygga upp sin sönderbombade infrastruktur, sin hamn, sin ekonomi och sitt samhälle.

Medlemmar i Hamnarbetarförbundet har därför ideellt hämtat in, stuvat och skickat iväg en sändning med efterfrågad teater- och idrottsutrustning, insamlad i olika delar av Sverige, som ska lastas ombord på fartygen till Gaza. Vi åker med Ship To Gaza i förhoppningen om att i framtiden kunna bygga nära relationer med oberoende, kämpande hamnarbetarfackföreningar i både Palestina och Israel.

Erik kommer att blogga under färden, följ honom på Rapporter till förbundet!

En vän  (Mickey El-Bearny) skrev följande i sin status på Facebook häromdagen, tyckte att det var tänkvärt.

”Ever wonder how people who tell you to calm down are the ones who got you mad in the first place.”

Läser svenska tidningar på nätet och blir lite glad över innehållet i 1 maj-talen i Sverige. Tydliga ställningstaganden och politik! Vänsterpartiets ekonomiska taleskvinna säger bland annat ”Vi vill utjämna klasskillnaderna som nu är lika stora som efter andra världskriget”.

Och så läser jag en intressant bok ”Världsmedborgaren” av Peter Kemp som bland annat kritiskt reflekterar över skolans (den danska, Kemp är dansk) roll i formandet av denna medborgare. Ett litet smakprov:

”Genom att resa kan man vidga sina geografiska och kulturella horisonter och bli en man eller kvinna av värld. Men den världsvane behöver inte nödvändigtvis uppfatta sig som politisk medansvarig för den värld han eller hon har sett. I så fall är han eller hon ingen världsmedborgare  utan en person som kan vara underhållande och intressant vid ett middagsbord genom att ha sett något de andra i sällskapet inte har sett. Men att ha mött märkliga människor utomlands eller ha sett större städer än i Sverige är inte detsamma som att vara solidarisk med främmande människor i en världsmedborgerlig ödesgemenskap.”

”Skolan är ett hemtrevligt drivhus för den förutsättningslösa människan, som uppfinner hela världen, sin kultur och sitt sociala liv från noll.”

Avslutar med ett par bilder från Jacob Stålhammars blogg, det var alldeles för länge sedan!