Nedan några foton från de senaste två dagarnas besök hos kooperativet Alimi i Cuamba tillsammans med representanter från CLUSA, Oxfam Novib och Norges Vel. Mer text vid senare tillfälle!
Besök hos kooperativet Alimi
Svara
Författararkiv: Kajsa Johansson
Att färdas i luft, lera och vatten
Åter i Lichinga. I flygplanet strax innan vi skulle lyfta från Maputo i morse kom flygvärden (vad heter flygvärdinna i maskulin?) fram till mig och frågade: ”Skulle frun möjligtvis kunna tänka sig att flytta till nödutgången?” Jag frågade varför just jag skulle flytta dit (jag satt ganska långt ifrån)? ”Chefen sa till mig att jag skulle be dig eftersom du är en väldigt frekvent resenär.” Trevligt att bli betrodd om att vara en så erfaren flygresenär (även om det uppenbarligen inte är så positivt från ett klimatperspektiv).
En annan fundering från flygplanet: I säkerhetsföreskrifter på flygplan finns i princip alltid instruktioner att högklackade skor ska avlägsnas snarast vid nödfall (så även i fallet LAM). Frågan är då varför alla flygvärdinnor (i alla fall på LAM) har väldigt högklackade skor? Skulle det inte vara bättre om de åtminstone inte skulle behöva bekymra sig om sina egna skor om det skulle hända en olycka? Liten sak i världen men…
På måndag ska jag till Cuamba. Diskuterade med vår chaufför Amisse vilken väg vi ska ta. Vägen vi brukar ta är en massiv lervälling och knappt farbar – men ”man kan passera” som man säger här (”passa-se”). Det andra alternativet, där vägen är mycket längre men bättre, har en bro på mitten där vattnet vid kraftiga regn passerar över bron upp till över en meter. Då är det helt kört. Vilket alternativ är bäst? (Frågan löste sig av att jag just fick ett sms från en person som försökt med ”den bättre vägen” men nu är bron under vatten och vägen är således helt obrukbar.)
När den positiva energin tar slut
Har haft en inte så kreativ vecka – därav tystnaden här på bloggen.
Vi har bland annat haft möte med konsulter som gör en bedömning av Kooperation Utan Gränsers kapacitet att implementera ett program för ambassaden. Jag hade verkligen laddat med positiv energi inför veckans möte men det räckte tyvärr inte riktigt ända fram. Konsulten skrattade högt åt frågan om varför vår erfarenhet från arbete i Niassa inte är värd något och förklarade sedan: ”Allt i Niassa är väldigt enkelt och grundläggande eftersom provinsen är så underutvecklad. Det finns inget svårt i Niassa för det är ingen som har kapacitet att göra något svårt. Så för att jobba där behöver man kunna väldigt lite. Alltså betyder er erfarenhet från Niassa ingenting i ett annat sammanhang.” Och precis just där tog all den positiva energin slut. Bra att veta hur saker ligger till i detta land. Och bra att det finns konsulter som kan tala om det för oss.
Ikväll har jag varit på ett lite sömnigt möte om landfrågor som emellertid tog en upplyftande vändning när den äldre generationen gjorde uppror mot den yngres språkbruk. João Fereira dos Santos (en veteran bland annat inom jordbrukskommersialisering) bröt ut:
”Är det så att när vi kommer till en viss plats på landsbygden så upphör Republiken Moçambique och Rubliken Community tar vid!? Vi kämpade för folket, på folkets tid. Nu verkar det vara communitys tid. Jag kom till en by på landsbygden och fann en banderoll där det stod ”Vi alfabetiserar oss” – jag frågade om någon kunde läsa vad som stod men det kunde ingen. Däremot visste de vad den utländska organisationen hette som satt upp banderollen. Det visste däremot inte jag så det fick jag kolla upp på internet. Vad är det egentligen för utveckling vi vill ha!?”
Återigen, är uppenbarligen född minst 30 år för sent.
Bomullsvinst ger mer kärlek
Skrev i förra veckan om att vi utreder möjligheten att samarbeta med Moçambiques bomullsodlarförening FONPA. Efter besöket i Meconta, beskrivet i inlägget Bomullsodling och -odlare åkte vi till distriktet Moma som ligger vid kusten i Nampulaprovinsen. Vägen var katastrof och det tog över fem timmar att komma till en av de lokala bomullsodlarföreningarna i byn Naicole.
Vid ankomst sattes vi på varsin plaststol på verandan till en stor byggnad i kolonial stil som tidigare tillhört det statliga bomullsinstitutet. De hade bestämt att vi först skulle kolla på en film som gjorts om föreningen men det var lättare sagt än gjort. Först skulle tv:n hämtas (se foto ovan med tv:n på huvudet), sedan skulle generatorn fås igång vilket var minst sagt lättare sagt än gjort. En glödlampa kopplades till generatorn för att kontrollera strömmen. Till slut kom det hela igång men CDn var repig så det var lite svårt med sammanhanget.
Mötet samlade drygt 30 medlemmar ur föreningen varav tre kvinnor. Förklaringen (det finns alltid en väldigt logisk…) till det låga antalet kvinnor var att de alla var ute och planterade ris. En annan förklaring som angavs som en bisats var att när detta möte planerats var bara män närvarande och det var nog så att de glömt av att informera kvinnorna. Mötet ägnades åt samtal kring föreningens huvudsakliga aktiviteter och utmaningar.
Flera medlemmar angav ett antal starka skäl för att vara med i föreningen och hur deras liv hade förbättrats genom föreningens prisförhandlingar med bomullsuppköparna, tillgång till dragdjur och därmed ökade produktionsarealer. En kvinna berättade vad detta lett till för förändringar i hemmet: Barnen kan gå i skolan, vi har bättrat på huset och mannen har köpt en motorcykeln. På slutet tillade hon ”Och kärleken har också blivit bättre…” En man tog vid här och sa att även hans kärleksliv blivit betydligt bättre – nu var han inte fattig längre vilket gjorde att hans fru stannade kvar. ”När man är fattig vill kvinnorna inte stanna hos en.”
Räddning mellan sjöarna
Strax efter fyra idag på eftermiddagen ringde en person från norska ambassaden med ett litet problem. Ambassaden hade blivit uppringd av fyra norska tjejer som satt fast vid gränsen Malawi/Moçambique i ett distrikt i södra Niassa.
Gränsposten ligger, för en utomstående, mitt ute i ingenstans på en plats som heter ”Entre Lagos” = Mellan Sjöarna. Tjejerna hade lyckats korsa gränsen men när de kom till Moçambique fanns varken transport eller något ställe att äta eller bo på. (Se kartan med röd prick i Mellan Sjöarna.)
Vi ringde till vår samarbetsorganisation Amiremo i Mecanhelas. Mecanhelas ligger ett par timmars bilresa från Mellan Sjöarna. Herr Culabo från Amiremo ringde till någon han kände vid gränsposten som bekräftade att tjejerna fortfarande var kvar. Culabo ställde genast upp och åkte iväg för att ”rädda flickorna”. Fick just ett samtal från Niassa, de är nu på väg i bil från Mecanhelas till Cuamba där de kan sova i natt för att sedan ta sig vidare. Läs inlägg om ett av våra besök hos Amiremo i Mecanhelas genom att klicka här eller om presentation om jämställdhetsarbete i Mecanhelas, från ett av våra partnermöten genom att klicka här!
Väntar nu på samtalet från Cuamba… Tjejerna pratar tydligen ingen portugisiska så de kanske kan behöva lite information om var de hamnat och med vem… Nedan en bild på Herr Culabo!
Egen handduk och lakan
Har just kommit till Moma efter en dag med galet mycket regn uppifrån, nedifrån och från sidan. Vägen och fälten runtom var helt täckta av vatten. Väl framme hittade vi en pensionat. När jag kom in på rummet kände jag att det här är ett sådant ställe där jag är glad att jag har med mig egen handduk och eget lakan (vilket jag oftast inte har men som tur är hade idag), att jag inte är fukt-/mögelallergisk eller känslig för sjukligt osmakliga byggnadsdetaljer.
Som skrivet i inlägget nedan har vi besökt bomullsodlarföreningar men skriver mer om det när jag är tillbaka i med lite bättre uppkoppling (sämre kan det inte bli). Då kommer även foton från det fantastiska pensionatet.
Lite drygt en timma senare…
Nu har jag varit ute och gått fram och tillbaka genom hela samhället två gånger, det är inte så stort. Det är som en bortglömd liten pärla kanske man skulle kunna säga. Samhället ligger alldeles vid havet, dess ena gräns är en enorm strand med kokosnötspalmer. En bred gata med flaggor i mitten leder fram till stranden. Men staden är extremt förfallen, dagens regn har inte runnit undan utan gatorna, som inte är asfalterade, fylls av gigantiska vattenpölar och lera. Och grodor, massor av grodor. Gick till en restaurang (som visade sig vara den enda) och blev visad menyn (ganska många sidor). Jag frågade om de hade allt? Nej, en fiskrätt och en kycklingrätt och så var det med det. Jag beställde fisk och blev tillsagd att komma tillbaka om en och en halv timma. Då skulle tydligen middagen vara klar, oavsett när man beställde.
Det som gör det hela nästan lite overkligt är att några kilometer här ifrån ligger en enorm gruva för tungsand – en multinationell miljardinvestering. Skilda världar i en och samma.
Bomullsodling och -odlare
Idag har jag besökt Moçambiques bomullsodlarförening FONPA. Kooperation Utan Gränser samarbetar med bomullsodlarföreningar i Zimbabwe och Zambia och utreder just nu möjligheten till ett samarbete med FONPA i Moçambique. Föreningen, som är relativt nystartad, har som mål att försvara bomullsodlarnas intressen bland annat i prisförhandlingar och att öka kunskap och därigenom produktivitet bland odlarna.
Idag hade vi möte med ordföranden i FONPA och representanter från föreningen i Mecontadistriktet i Nampulaprovinsen där huvudkontoret för tillfället ligger. Vi besökte även bomullsfält tillhörande medlemmar i FONPA. Under mötet diskuterades föreningens huvudsakliga utmaningar och mål. Diskussionen gjorde ett par djupdykningar i frågan kring hur FONPA ser på sina medlemmar – som aktörer eller mottagare av service – är FONPA för eller av och med producenterna? Flaida från UNAC, som också är med på resan, bidrog med UNACs perspektiv. Ett annat ämne där vi uppehöll oss lite längre var om jämställdhet och representativitet. I styrelsen för FONPA finns bara män, samma sak gäller i styrelsen på provinsnivå men ungefär 40 procent av medlemmarna är kvinnor. Vi pratade länge om vad detta beror på och hur föreningen kan arbeta med att förändra situationen.
Imorgon åker vi till Moma för att träffa medlemsorganisationer och besöka fler fält. Det lär bli en skumpig bilresa, vi räknar med fem timmar för att köra cirka 30 mil.
Ovan några bilder från dagens besök inklusive ett par foton på bomullsplantor innan det blir bomull (av blomman).
Fim e avaliação da formação / Avslutning och utvärdering av utbildning
Como foi mencionado anteriormente aqui no blog (clique aqui para ler o primeiro texto), dois formadores do IESE deram uma formação àlgumas organizaões parceiras do CCS no Niassa esta semana. O foco da formação era como as organizações da sociedade civil podem trabalhar na monitoria do orçamento do estado e como esta monitoria pode fortalecer o trabalho de advocacia das organizações. A formação terminou na Sexta-feira com um momento onde as organizações elaboraram planos de como aproveitar os novos conhecimentos na prática no seu trabalho. Várias áreas foram levantadas, como a questão do conflito homem-animal (por exemplo leões e elefantes) e como os camponeses podem influenciar o Governo nisto, a monitoria dos estudos do impacto ambiental das plantações florestais e montoria do orçamento distrital em Mecanhelas.
Um dos maiores desafios levantados pelos participantes era em relação à chegada da informação aos membros das organizações. Um boa parte dos membros são analfabetos e é preciso encontrar metodologias criativas para garantir a chegada de conhecimentos técnicos sobre por exemplo orçamentação e cálculos. Os participantes de Mecanhelas disseram que vão usar canções e teatro. Também foi decidido que CCS, em colaboração com os participantes e IESE, vai elaborar um material de círculo de estido, partindo de um manual produzido pelo IESE.
A avaliação foi bastante positiva do lado dos formadores e dos formandos. Os formandos desejaram acompanhamento próximo e apoio no seu futuro trabalho. Os formadores apreciaram os exemplos concretos de monitoria e advocacia local que os participantes apresentaram ao longo da formação. Um outro aspecto positivo foi a participação de alguns representantes do Governo Provincial que acharam bom aprender mais sobre trabalho de advocacia – para eles do seu lado podem fazer um trabalho melhor com as organizações da sociedade civil.
Veja em baixo algumas fotos do último dia da formação!
Som nämnt tidigare här på bloggen (klicka här för att läsa tidigare inlägg) har två utbildare från IESE hållit en utbildning för några av våra samarbetsorganisationer denna vecka. Utbildningen har fokuserat på hur organisationerna kan arbeta med uppföljning av budget och genom detta förstärka sitt påverkansarbete. Utbildningen avslutades i fredags med att organisationerna fick göra förslag på planer hur de praktiskt kan använda kunskaperna. Ett antal olika områden togs upp, såsom hur de kan påverka regeringen i frågan om konflikt mellan vilda djur (bland annat elefanter och lejon) och bönder, uppföljning av miljökonsekvensbedömningar för skogsinvesteringar samt uppföljning av distriktsbudgeten i Mecanhelas.
En av de största utmaningar som deltagarna tog upp i förhållande till hur de ska använda sina nya kunskaper handlar om hur de ska sprida informationen vidare till medlemmarna i organisationerna. Många är analfabeter och det behövs kreativa sätt för att garantera tillgång till ämnen som är tekniska så som budgetering och uträkningar. Deltagarna från Mecanhelas sa att de kommer att använda sång och teater. Det blev även bestämt att Kooperation Utan Gränser, i samarbete med deltagarna och IESE, ska ta fram ett studiecirkelmaterial utifrån en manual som IESE har producerat.
Utvärderingen av utbildningen var positiv både från utbildarna och deltagarna. Deltagarna önskade uppföljning och stöd i sitt framtida arbete. Utbildarna uppskattade de konkreta exempel på lokalt påverkansarbete som kursdeltagarna presenterat. En positiv aspekt var deltagandet från provinsregeringen vars representanter tyckte att det var bra att få lära sig mer om påverkansarbete – så att de i sin tur kan samarbeta bättre med organisationerna från civila samhället.
Se ovan några foton från utbildningens sista dag!
Elisabeth och matsuveränitet i DN
I veckan har Kooperation Utan Gränser figurerat i DN vid två tillfällen – en gång med anledning av den kenyanska bonden Elisabeths besök hos den svenska bonden Åsa, den andra gången med anledning av ett seminarium om matsäkerhet och -suveränitet som anordnades av nätverket SIANI där Kooperation Utan Gränser är medlemmar.
Se lästipsen nedan och länkar till artiklarna!
Dålig ekonomi trots hårt arbete
Elisabeth Maigua har många idéer om hur hon kan förbättra sitt lilla lantbruk i byn Kirwara i Kenya. Men bristen på modern teknik och pengar för att investera är hinder för utvecklingen.
Matpriserna nådde nya rekordnivåer i februari. Men majoriteten av världens fattiga lantbrukare är inte vinnare på prisuppgången. De står långt från världsmarknaden och saknar resurser att öka produktionen.
Trilingual, häftmassa och hyena
Denna vecka är den stora rapportveckan – ett slags maraton kan man säga. Idag har vi deadline på inte mindre än tre årsrapporter, för samma program, enligt tre helt olika format, till tre olika instanser och på tre olika språk. Det är roligt nästan jämt.
Häromkvällen gick vindrutetorkaren sönder när jag körde hem från kontoret. Det regnade som bara den, jag försökte se vad som hänt och såg att någon satt ett tuggummi i torkaren. Blev på dåligt humör. På kontoret dagen efter berättade jag för kollegorna. Chauffören Amisse sa att nejnej, det var inget tuggummi det är ”bostick” = häftmassa (alternativ elefantskit) som han använt för att laga torkaren. Bra metod får man säga.
En av vakterna kom inte till jobbet som han skulle idag. Förklaringen varför kom från en av de andra vakterna: Hans barnbarn har blivit uppätet av en hyena. Ibland är saker så gränslösa.
In- och utvecklingar 
