Jag befinner mig i Malawi på möte med kollegor från Zimbabwe, Zambia, Kenya och Malawi. För snart ett år bytte Malawi flagga – den sol som på den förra flaggan var på väg upp har nu gått upp och lyser numera vit (och inte röd som tidigare). Motiveringen till bytet var att landet tyckte det var dags att inte så se på sig själv som en ny stat på väg upp utan en som är helt uppe – soluppgången symboliserar Malawis utveckling sedan självständigheten 1964.

Har varit borta från bloggen ett tag, skrivinspirationen har inte riktigt fallit på. Innan jag kom till Malawi befann jag mig i Maputo några dagar där vi bland annat hade personalmöte med personalen från Utan Gränsers kontor i Niassa och i Maputo. Mötet hade delvis som syfte att introducera två nya kollegor som just börjat arbeta hos oss i Maputo. Se bilder nedan från mötet.

Deltog även i ett seminarium om skatters betydelse för utvecklingen generellt och i Moçambique specifikt. Väldigt spännande måste jag säga. Skatter är inte direkt någon het potatis i den offentliga debatten i Moçambique (dock finns rikligt av kreativa försök att slippa betala, inte minst bland den rikare delen av befolkningen) men en aspekt på skatter som diskuteras livligt är storskaliga investeringars skattelättnader. Det beräknas att om de stora företagen skulle beskattas i liknande grad som de små och medelstora företagen, skulle Moçambique kunna bli kvitt en stor del av sitt biståndsberoende. I nuläget finansieras ungefär 50 procent av statsbudgeten av bistånd. Skattelättnader har använts som ett sätt att locka utländska direktinvesteringar men såväl forskare som organisationer från civilsamhället ifrågasätter rimligheten och rättvisan i denna politik.

På mötet träffade jag en zimbabwisk kvinna vid namn ”Moreblessings” som dessutom arbetar för en kristen biståndsorganisation. Det saknas inte fantasi med namn i denna region…

Innan dagarna i Maputo var jag i Niassa där vi hade besök av svenska ambassaden. Ambassadör och den nya jordbrukshandläggaren besökta några av våra samarbetsorganisationer och diskuterade bland annat landfrågan och regeringens jordbruksprogram. Nedan ett par bilder från mötena. Ambassadens besök i Niassa avslutades med årsmöte om programmet som vi implementerar i Niassa. Mötet innehöll många intressanta diskussioner om det nuvarande arbetet och hur ett framtida program i Niassa skulle kunna se ut. Provinsen bjuder som bekant på ganska många utmaningar men samtidigt även många möjligheter att bidra till ökad demokrati underifrån genom stöd till gräsrotsorganisationer. I inlägget ovan finns några foton från Cobue, vid Niassasjön, där mötet hölls (väldigt inspirerande miljö!). Bland annat dokumentation av getfotografering… 

Har just kommit till Moma efter en dag med galet mycket regn uppifrån, nedifrån och från sidan. Vägen och fälten runtom var helt täckta av vatten. Väl framme hittade vi en pensionat. När jag kom in på rummet kände jag att det här är ett sådant ställe där jag är glad att jag har med mig egen handduk och eget lakan (vilket jag oftast inte har men som tur är hade idag), att jag inte är fukt-/mögelallergisk eller känslig för sjukligt osmakliga byggnadsdetaljer.

Som skrivet i inlägget nedan har vi besökt bomullsodlarföreningar men skriver mer om det när jag är tillbaka i med lite bättre uppkoppling (sämre kan det inte bli). Då kommer även foton från det fantastiska pensionatet.

Lite drygt en timma senare…

Nu har jag varit ute och gått fram och tillbaka genom hela samhället två gånger, det är inte så stort. Det är som en bortglömd liten pärla kanske man skulle kunna säga. Samhället ligger alldeles vid havet, dess ena gräns är en enorm strand med kokosnötspalmer. En bred gata med flaggor i mitten leder fram till stranden. Men staden är extremt förfallen, dagens regn har inte runnit undan utan gatorna, som inte är asfalterade, fylls av gigantiska vattenpölar och lera. Och grodor, massor av grodor. Gick till en restaurang (som visade sig vara den enda) och blev visad menyn (ganska många sidor). Jag frågade om de hade allt? Nej, en fiskrätt och en kycklingrätt och så var det med det. Jag beställde fisk och blev tillsagd att komma tillbaka om en och en halv timma. Då skulle tydligen middagen vara klar, oavsett när man beställde.

Det som gör det hela nästan lite overkligt är att några kilometer här ifrån ligger en enorm gruva för tungsand – en multinationell miljardinvestering. Skilda världar i en och samma.

Vi har finbesök på Kooperation Utan Gränser i Mocambique: Cecilia Abrahamsson som är vår informatör i Afrika, baserad i Nairobi, är här tillsammans med nya kollegan Hanna Wolf från regionkontoret i Lusaka. Läs Cecilias inlägg om dagarna i Maputo här! 

Ett av Cecilias bagage kom bort på vägen från Lusaka. I går kväll var vi på flygplatsen och hämtade det; en kartong fylld av broschyrer om Kooperation Utan Gränser. Flygplatsen var öde och vi glömde att köra paketet genom säkerhetskontrollen. En polis visade oss tillrätta. Han blev väldigt nyfiken på innehållet så vi fick riva upp paketet och visa honom broschyrerna. De föll honom i smaken och han begärde fem stycken för läsning i fikarummet tillsammans med poliskollegorna.

Cecilia, Hanna och fotografen Sérgio Santimano ska under de kommande dagarna besöka ett antal samarbetsorganisationer i Niassa. Just nu befinner de sig hos Kamulane – en förening för hivpositiva kvinnor. Imorgon reser vi söderut mot Mandimba, Cuamba och Mecanhelas.

Det var roligt att komma till kontoret idag efter ett par veckors frånvaro då allt är helt annorlunda (det brukar vara roligt annars också). På grund av förändrad personalstyrka har vi slagit ut ett antal väggar och bland annat gjort ett ordentligt informationscenter för studiecirkelmaterial och annan information, se några foton nedan.