Kategoriarkiv: På jobbet

Möte med möjliga framtida samarbetsorganisationer / Encontro com possíveis futuras organizações parceiras

Publicerad den av
Svara

Kooperation Utan Gränser i Moçambique har under de senaste veckorna arbetat vidare med programförslaget till svenska ambassaden i Maputo. Programmet fokuserar på naturresurser, hur de hanteras, ansvarsutkrävande och den svåra balansen mellan å ena sidan behoven hos majoriteten av befolkningen som lever som småskaliga bönder på landsbygden, och å andra sida, intressen hos multinationella företag inom naturresurssektorn och önskan hos regering om en snabb ekonomisk tillväxt.

Som ett led i att definiera mål och metoder för programmet hade vi ett möte med tänkbara framtida samarbetsorganisationer för en gemensam diskussion. Se foton nedan. Deltagande organisationer var Amigos da Floresta, UNAC, Justiça Ambiental, Centro Terra Viva, CIP, UPCN, ROADS, ORAM och Abiodes.

Centro Cooperativo Sueco tem estado durante as últimas semanas a trabalhar na proposta do programa para a Embaixada da Suécia em Maputo. O programa focaliza-se em recursos naturais, como são geridos, a questão de responsabilidade e o balanço complicado entre por um lado, as necessidades da maioria da população que vivem dos recursos como camponeses e, por outro lado, os interesses das empresas multinacionais no sector de recursos naturais e o desejo do Governo de ter um crescimento económico rápido. 

Como um dos passos no processo de definir objectivos e métodos do programa, tivemos um encontro com as possíveis organizações parceiras para uma discussão em conjunta. Veja as fotos em baixo. As organizações que participaram foram Amigos da Floresta, UNAC, Justiça Ambiental, UPCN, Centro Terra Viva, CIP, ROADS, Abiodes e ORAM.

Många ord och nyfunnen olja

Publicerad den av
Svara

Har under de senaste dagarna ägnat många av dygnets timmar till att skriva. Förra veckan var det Niassaprogrammets årsrapport, denna vecka ansökan till ambassaden för naturresursprogrammet, tidigare kommenterat här på bloggen, och samtidigt en tankepapper till svenska och finska ambassaden i Maputo för ett budgetstöd till Mocambiques bondeorganisation UNAC.

Klockan är nu 23 och alla dokument är inskickade på rätt sida 00. Det har inte funnits så många ord över till bloggen efter allt skrivande.

I mocambikiska medier är frågor kring naturresurser allt mer närvarande. Idagarna har det visat sig att Mocambique har olja. Under några år har ett antal företag fått tillstånd att borra efter  olja och nu har alltså det amerikanska företaget Andarko hittat den första fyndigheten längst upp i norra Mocambiques kustområde (Bácia de Rovuma).

Organisationen CIP kräver att regeringen ser över kontrakten för oljebolagen för att minska de skattelättnader och andra fördelar som företagen åtnjuter – så att Mocambiques befolkning ska få något ut av utvinningen. Tillgång till en naturresurs som till exempel olja kan enligt många betyda allt annat än utveckling på lokal nivå, vissa pratar om ”resursförbannelse” (”resource curse” på engelska).

Utöver Andarko har sex andra företag licenser att söka efter oljefyndigheter; ytterligare ett amerikanskt, ett kanadensiskt, ett italienkst, ett malaisiskt och två norska (däribland Norsk Hydro).

Läs mer på tidningens O País hemsida här, här och här! Den senaste handlar om två oljeraffinaderier som sägs vara på gång i Nampula- respektive Maputoprovinsen. Efter två år av samtal har emellertid inget av projekten satt fart.

Tiden…

Publicerad den av
Svara

Det här med tiden…

Första timman på jobbet, mellan 7 och 8 i morse, gick jag och satte på vattenkokaren. Eftersom jag inte har tålamod att vänta på att vattnet ska koka upp, gick jag tillbaka till datorn för att skriva lite innan jag gjorde mig en kopp te. I vanlig ordning glömde jag av vattenkokaren.

Detta händer ungefär tio gånger en vanlig dag. Jag kokar vatten utan tålamod och glömmer bort det. I morse kom en kollega in och sa till mig att vattnet, som vanligt, håller på att bli kallt och erbjöd sig att hjälpa mig med tegörandet.

Nu sitter jag här, på samma stol, 14 timmar senare, med samma dokument som i morse. Glädjande nog har jag tillfört dokumentet ungefär 5500 portugisiska ord, motsvarande ungefär 35 262 tecken. Jag har under samma tid kokat vatten nio gånger (tror jag), och druckit två koppar te.

Vid det här laget är det dock inte vattenkokaren som kokar utan mitt huvud, jag tror att det är dags att gå hem. Om en stund. (Och snart har jag glömt att jag sa att jag skulle hem.)

Det här med tiden…

Om resande fötter och självständighet – i datorn

Publicerad den av
Svara

Fri programvara som ett sätt för utvecklingsländer att stärka sin självständighet? BBC skriver i en artikel om den afrikanska rörelsen för att utveckla inte bara fri mjukvara utan även en mjukvara som är anpassad efter bland annat utbildningsnivå och språk.

Föreningen Free Software and Open Source Foundation for Africa (FOSSFA), samlades nyligen i Accra i Ghana för att diskutera mjukvara för Afrika. Olikt stora, utländska mjukvaruutvecklare som mest riktar sig mot en urban marknad, riktar de även in sig mot den fattiga landsbygden.

Enligt organisationen är detta ett av många steg för ökad självständighet för Afrika – istället för att vara beroende av utländska företag kan egna, anpassade system utvecklas.

Läs mer på BBC, klicka här!

Kollegorna har tillbringat stor del av tiden de senaste två veckorna på vägarna – det är dags för samarbetsorganisationernas halvårsrapporter. Första rundan till alla samarbetsorganisationerna gjorde handläggarna – för att gå igenom rapportformatet och prata om resultat. Andra vändan gjorde chaufförerna för att hämta rapporterna.

Sammanlagt har sex personer befunnit sig mer eller mindre konstant resande sedan 23 juni. Man får ha en annorlunda definition av effektivitet när man jobbar här; utan post, telefon, mobil, kollektivtrafik och med organisationer som i tanken befinner sig långtborta från begrepp som resultatbaserad rapportering… Nedan en bild som Aida tog under veckans resa till Nairubi i Majunedistriktet. Under regnperioden är vägen över huvud taget inte farbar…

Post-it

Publicerad den av
Svara

I inlägget nedan skrev jag om Mocambiques ekonomiska utveckling (eller inveckling) och nämnde att Kooperation Utan Gränser arbetar med att ta fram ett program som fokuserar på naturresurser, investeringarna och ansvarsutkrävande.

Har under de senaste två veckorna förkovrat mig i ett antal artiklar, böcker, studier samt gjort en massa intervjuer kring detta tema. Nu fattas bara… sammanställningen av allt detta. Befinner mig nu lite undrande till den stora mängd insamlat material som jag har och hur jag ska organisera densamma.

Gjorde ett försök med blädderblock och post-it-lappar, se bild ovan. Vet dock inte om det blev mer eller mindre överskådligt… Alltifrån hur eukalyptus påverkar mark och vatten till korruption bland skogsbolag allt däremellan… Den positiva sidan av det är att jag har fått träffa en massa nya spännande människor och läsa in mig på ett delvis nytt ämne.

Känslan i magen just nu liknar den under uppsatsarbete på universitetet; lite lätt panik blandat med kreativitet och nya tankar…

Diplomatins gränser

Publicerad den av
Svara

Har skrivit några gånger tidigare om måndagar i Niassa. Många gånger har de sin beskärda del av kaos, särskilt om man har varit borta några dagar som var fallet igår.

Det första som hände var att jag fick reda på att en av kollegorna försvunnit två dagar förra veckan och suttit i fängelse efter en olyckshändelse med bil under oklara omständigheter.  En kollega (inte samma) kom inte tillbaka till jobbet efter lunchen men dök upp på kontoret några timmar efter kontorstid med stort pratbehov om olycklig kärlek samt att han polisanmält sin ex-flickvän för att hon slagit sönder hans bil. Under eftermiddagen ringde en samarbetsorganisation och presenterade stora interna problem som är väldigt kritiska för organisationens framtid. Akut behov av insats från vår sida. Kvällen avslutades med ännu ett samtal med en vän i Lichinga som inte mår särskilt bra. Under denna måndag försökte jag samtidigt koncentrera mig på det naturresursprogram som vi just fått inbjudan från ambassaden att ta fram, läsa dokument, boka möten och tänka strategiskt.

Idag har fortsatt på ungefär samma sätt. Efter lunch gick jag på ett möte där jag träffade en kvinna med tjusig titel som arbetar på en europeisk ambassad (inte Sveriges) i Maputo. Hon berättade för mig att hon jobbar med Niassa på ambassaden och att hon besöker provinsen nästan en gång om året. När jag sa att jag bor här sedan två år tillbaka slog hon ut med armarna och sa att det måste vara så lugnt och skönt att bo här – inte så mycket jobb, lugnt tempo och inte så mycket stress.

Vanligtvis håller jag mig när sådana kommentarer framförs men inte idag. Jag svarade lugnt att det verkar vara en vanlig fördom bland många ambassadmänniskor i Maputo. Damen vände på klacken och kom inte åter till samtalet. På torsdag åker hon tillbaka till Maputo och har då klarat av sitt två dagar långa, nästan årliga besök, i Niassaprovinsen där allt är så lugnt, skönt och där ingen jobbar särskilt mycket…

Kyla och personalmöte

Publicerad den av
Svara

Från igår eftermiddag till nu har vi varit tillfälligt avskurna från omvärlden då den fiberoptiska kabeln i Xai-Xai (ännu en gång) gick sönder. Skönt att vara tillbaka.

Här har blivit fruktansvärt kallt. Lichinga ligger på en högplatå på ungefär 1300 meters höjd och är en av de kallaste platserna i Mocambique. Sover med täcke, filt och överkast (temperaturen inne och ute är densamma på grund av oisolerade hus).

Igår hade vi personalmöte och pratade framtid för Kooperation Utan Gränser i Mocambique vilket är både tungt och roligt på samma gång. Tungt för att alla inte kommer fortsätta med oss efter årsskiftet men roligt för att det trots allt verkar som att det blir en fortsättning men i ny form.

Efter långa diskussioner var det lotteri, ordnat av chaufförerna, med t-shirts och kepsar som vi fått av organisationer och institutioner (den ena fulare än den andra). Det gick hett till… Se foton nedan.

Fisk, deltagande och politik…

Publicerad den av
Svara

Det är några dagar sedan jag skrev, ibland infinner sig inte skrivlusten och/eller koncentrationen, men det är inte för att ingenting händer (det är sällan fallet här…). Igår fick jag besked från kollegorna i Maputo att flyttlasset har kommit fram, emellertid lite oklart i vilket skick, det får konstateras när jag kommer dit till helgen.

Diskussionerna går som vanligt högt och lågt på kontoret. Igår var en av de diskussioner med mest engagemang och med flest deltagara en om fisk, mannen som säljer fisk och skaldjur kom nämligen till kontoret. Storlekar diskuterades hej vilt och när förhandlingarna var klara låg det enorma fiskar och räkor i kylen och på vissa andra ställen, något som orsakade en föga trevlig lukt…

Idag har vi börjat dagen med att diskutera tendensen inom utländska organisationer som arbetar med program med fokus på ”medborgarrättskunskap” (cidadania på portugisiska) och deltagande: Pengar läggs på aktiviteter som förmodligen ser bra ut på pappret (och som konsumerar en ansenlig del av budgeten) men som inte kommer ha något resultat, särskilt inte för vanligt folk ute i byarna.

Vi fortsatte sedan med en diskussion om de kommittéer som ska hantera de pengar som företag (i detta fall skogsföretag) som investerar i en by har skyldighet att ge till byn. Under veckan har Kooperation Utan Gränser tillsammans med Fundacão Malonda hållt en utbildning för just en sådan kommitté i Muembedistriktet.

Nu på väg till möte med provinsregeringen för att diskutera metoder för utvecklingsobservatoriet. Vi misstänker att de är lite arga.

Fortsättning följer…

Måndag i Niassa

Publicerad den av
Svara

Igår var en surdegsdag (inte i betydelsen som har med bakning att göra), tog tag i en massa saker som blivit liggande. Exempelvis gräla med försenade konsulter, skriva arga brev till samarbetsorganisation som är försenade med ekonomisk redovisning och försöka ta mig nedåt i den ganska digra ”högen” med mail som samlats under de senaste veckorna…

Som vanligt på måndagar kom ett antal delikata problem. Ett av dem var en av kollegorna kom en timma för sent på grund av att han blivit kallad till polisen. Anledningen var att en tjej anmält honom dagen innan (efter att hon tagit hans bil). När han väl kom till jobbet var han märkbart skakad och damp ner på en stol inne hos mig med stora pratbehov om livet, relationer, kvinnor med mera. Jag frågade vad det hela egentligen handlade om och han förklarade att tjejen ifråga vill att de ska vara tillsammans men det vill inte han. Hon är minst sagt temperamentsfull och hans nej till förhållandet förefaller vara anledningen till polisanmälan. Dock lite oklart måste jag säga…

Lite senare på dagen ringde en kvinna från en av stadens banker och var fly förbannad på oss för att våra kollegor tecknar lån där och sedan stänger sina konton (så att lönen inte kommer dit) och öppnar konton i andra banker vilket gör det svårare för banken att garantera tillbakabetalningen. Förstod, trots bankkvinnans utläggningar, inte riktigt hur det kunde vara mitt fel varken att kollegorna byter bank eller att de har kass ekonomi…

Hörde vid ett tillfälle hur sekreteraren högljutt argumenterade med en man och jag frågade efter vad det gällde. Mannen ifråga sålde (dam)parfym och hävdade att han mött en av våra kollegor sent i fredagskväll och att kollegan (manlig) velat köpa parfym. På måndagen fanns det emellertid ingen kollega som ville kännas vid parfymköpandet…

66 jobbmail, diverse personalbekymmer och surdegshantering senare började jag (runt midnatt) ta tag i min flytt som helt hastigt blivit tidigarelagd med ungefär tre veckor (betyder att jag ska flytta denna vecka, eller att mina grejer ska det). 

Mitt hem är delvis fyllt av IKEA-möbler så jag tömde byrån ”Hemnes”, drog av överdragen till Henriksdalsstolarna och började plocka ur bokhyllan (dock ingen Billy) som på något underligt sätt blivit överfull av böcker på väldigt kort tid… Det sägs att lastbilen som ska transportera sakerna till Maputo är på väg, kanske kommer den redan idag, kanske inte…