I natt ringde en person från en partnerorganisation från Cuamba som ska flyga till Kenya idag klockan 11. De meddelade att bilen gått sönder och endast kan krypa fram på vägen mellan Cuamba och Lichinga (de ska flyga härifrån). På åtta timmar hade de kört knappt 15 mil.  På vägen mellan Cuamba och Lichinga finns endast en plats med mobiltäckning och det var därifrån de ringde i natt. Idag på morgonen har de fortfarande inte kommit fram, det är tre timmar till flyget ska gå. Enda att göra är att skicka ut vår chaufför för att leta efter dem. Inte så bra kan man säga.

Igår och idag har vi möte hela dagen med vår planerings- och uppföljningskommitté. Ämnet för kommittén dessa två dagar är att diskutera vår halvårsrapport. Diskussionerna går heta om organisationsutveckling och påverkansarbete, som är två tunga fokus för programmet.

Dock, helt naturligt med tanke på att våra partners är bönder, handlar diskussionerna till stor del om jordbruk. En inte så dålig kombination att blanda organisationsutveckling med antalet grisar som en partner har, att en annan fått 20 ton potatis för utsäde från jordbruksministeriet, att en organisation vill göra en smörfabrik. Inte heller så illa att ett av resultaten för en partnerorganisation är att fler kvinnor i organisationen nu kan skriva sitt namn. Bäst i klassen vad gäller oheliga allianser blir projektet där Coca-Cola ska gå in och finansiera de komponenter som vårt program inte kan stödja.

Idag har vi haft långt möte om våra partners halvårsrapporter. Vi har analyserat resultat och indikatorer för att kunna sätta samman vår egen halvårsrapport. Frågan om jämställdhet och kvinnligt deltagande inom partnerorganisationerna är utan tvekan den absolut svåraste frågan.

Den provinsiella bondeunionen fick ett litet initiativ finansierat som bestod i att vi betalade deltagande för fyra personer från Niassa i UNACs (nationella bondeunionen) årsmöte. Ett villkor för finansiering var att, om de inte skickade två kvinnor och två män, utan fler män, skulle detta val vara välmotiverat.

Nu är rapporten här och det finns just ingen motivering till att det åkte tre män och en kvinna mer än att ”den andra kvinnan” var på en annan kurs. Ytterst märkligt att det alltså endast finns två kvinnor som kan representera de drygt 500 000 kvinnliga bönderna som finns i provinsen.

Ännu bättre blir det av att UNAC gör en jättekraftansträngning för att lyfta fram kvinnor i organisationen och att en av huvudpunkterna på mötet var just kampen för jämställdhet inom bonderörelsen.

Har vid ett flertal tillfällen skrivit om biobränslefrågan här på bloggen (senast nämnt idag med anledning av presidentens besök i Brasiline) men då främst från de mocambikiska småböndernas perspektiv. Klicka här för att läsa inlägg i den svenska biobränsledabetten på ETC, om bland annat införsel av bonus på 25 000 kronor om du skrotar din bil och köper en miljöbil.

Och så en talande (på flera sätt…) bild om FRA-lagen. Bilden är med tillstånd hämtad från Jakob Stålhammars blogg. Många gånger här på bloggen framstår den mocambikiska politiken som kanske inte helt förnuftig (blomkrukor och röda mattor) men bilden nedan visar exempel på att det alltid finns de som är värre…

Det är vanlgt här att tv:n står på på restauranger här i Mocambique, när det är dags för nyheter höjs volymen och det är uppenbart att samtalen bör upphöra. Häromdagen var jag på en av Lichingas restauranger, tv:n stod på, nyheterna och sporten kom. Just efter att det avslutas öppnas en dörr precis under tv:n och in kommer nyhetsuppläsaren från sporten. Det blir väldigt märkligt när någon som några minuter tidgare varit i direktsändning i rutan, kommer in genom dörren.

Dock inte så konstigt att han är här i Lichinga med tanke på skolmästerskapen. Idag är sista dagen, tror att staden kan behöva pusta ut efter att ha haft 3000 barn + deras lärare på besök i nästan två veckor.

Mocambiques president Armando Guebuza befinner sig för tillfället i Brasilien. Jag blev varse Brasilienresan eftersom herr Guebuza skulle flyga samtidigt som jag från Maputo i lördags (jag skulle dock tyvärr inte till Brasilien utan tillbaka till Lichinga). Det var kaos på flygplatsen och planet (mitt inte Guebuzas) blev försenat.

Vi fick snällt sitta och vänta på att presidentens flygplan skulle köras fram, röda mattan rullas ut, blomkrukorna ställas fram och människorna rada upp sig längs med mattan för att önska presidenten trevlig resa. När vi väl fått gå på vårt plan informerades vi om att vi var försenade på grund av ”operationsfel”.

I Notícias idag informeras om att det inte är någon romantisk resa som presidenten är på utan ett besök som fokuserar på bland annat handelssamarbete mellan Brasilien och Mocambique. Övriga punkter på agendan är biobränsle och bromsmedicinfabrik, båda tidigare kommenterade här på bloggen.

När jag kom fram till Lichinga i lördags var allt som vanligt. Det första som kom på bagagebandet var 400 kycklingar. Välkommen till landsbygden…

Under mina tre år i Mocambique har jag aldrig varit sjuk med ”vanliga” sjukdomar, typ hosta, influensa eller kanske malaria (som får anses vanligt här). Däremot har jag dragit på mig mystiska symptom som ingen riktigt lyckas förklara. För ett par månader sedan var det där spindelbettet (som jag ju egentligen inte vet om det var). Två år i rad har jag den 25-26 juli fått jättelika blåmärken (men röda) på benen, de har uppstått på ett par minuter och tagit några veckor på sig för att försvinna. Ingen har lyckats förklara vad som hänt.

För några veckor sedan blev jag helt prickig i hela ansiktet, det gick lite upp och ner under typ två veckor, stora och små prickar men hela tiden väldigt prickig. I söndags  (någon dag efter att prickarna försvunnit helt) kom nästa grej. När jag tog av mig hjälmen efter nedan nämnda ridtur påpekade Veronica (ägaren till hästarna) att jag hade en bula i pannan. Denna bula växte sedan under två dagar och hade en röd prick mitt i, den blev ganska stor. Antagligen var det något som bet mig eller stack mig, kanske bäst för mig att jag inte vet var det var. Nu håller bulan på att försvinna och jag räknar med spänning ner till 25-26 juli…

Alla de konstiga sakerna som händer med kroppen blir ännu lite mer spännande när man befinner sig i en provins i princip utan tillgång till sjukvård…

I helgen har jag flyttat och har nu för första gången på nästan ett år en fungerande bostad! Helt fantastiskt måste  jag säga! (Och finfint att hela flytten var över på tre timmar.) Ska uppdatera med bilder och mer info om nya stället. Nu är det projektkommitté hela dagen, ska försöka uppdatera i eftermiddag/kväll. Var ute och red igår eftermiddag, det blev plötsligt varmt och var helt fantastiskt fint i skogen i solnedgång (hade inte hästen skenat hade det varit väldigt idylliskt).

Väl värt att läsa från ministeriet för fiskeri och natur som på grund av ökade antal möten mellan människa och lejon ger några konkreta råd på engelska vilket uppenbarligen inte riktigt följer de vanliga formella regler för brev från ministerier.

Råd om att ha små ringklockor fastsatt på kläderna, för att inte överraska lejonen, pepparsprej i fickan och att man ska läsa på så att man kan se skillnad på ”lion cub shit and big lion shit. Lion cub shit is smaller and contains lots of berries and dassie fur. Big lion shit has bells in it, and smells like pepper.” Välkommen till Mocambique!

Igår presenterades statistik för Niassa. Bland annat framkom följande om Niassaprovinsens befolkning:

4,3 procent har el
0,1 procent har tillgång till internet
2,3 procent har tillgång till mobiltelefon
58,5 procent av hushållen har en cykel (obs inte per person)
51,2 procent av hushållen har radio
Varje kvinna föder i genomsnitt 7 barn
Barnadödligheten är 11,4 procent
En tredjedel av alla som dör, dör av malaria, en annan tredjedel av aids

På tio år har befolkningen mer än fördubblats. 98 procent av invånarna är mocambikier, av de övriga två procenten är 80 procent antingen malawier eller tanzanier.

I ljuset av denna statistik är det vissa saker som klarnar, andra som blir mer oklara. Exempelvis förblir förekomsten av den elektroniska regeringen, kommenterad nedan, mycket svår att förstå.